Amerikansk jord

American Dirt
Bok av Jeanine Cummins
Amerikansk jord är en bok du aldrig glömmer. En skrämmande aktuell och fullständigt uppslukande roman om en mor och en son på flykt - från Acapulco i Mexiko mot tryggheten i USA. Nyss var ledaren för knarkkartellen Los Jardineros en omtyckt kund i Lydias bokhandel. Nu har han visat sitt rätta ansikte. Som hämnd för ett avslöjande reportage har hans män dödat hennes journalistmake och ytterligare 15 familjemedlemmar. Endast Lydia och den åttaåriga sonen Luca undkommer. De flyr, först på måfå, sedan norrut. På vägen möter de barmhärtighet och medmänsklighet men också livshotande faror. Amerikansk jord är en oavbrutet spännande roman om hur långt vi är villiga att gå för att rädda dem vi älskar.
Dios mío vilken bok! It had me at hello så att säga. Berättelsen utspelar sig i Mexico. 16 personer mördas under en släktträff. Bara Lydia och hennes åttaårige son överlever. De flyr ifrån maffian (kartellen) och vi får följa hur de går från medelklassfamilj i Acapulco till migranter från en minut till en annan. Boken tar upp El tren de la muerte (La bestia/The beast): Ett godståg som åker genom Mexico till USA där migranter åker på taket och många dör, skadas allvarligt, blir kidnappade eller försvinner. Boken har fått viss kritik, men jag tycker att den ger mer än den tar. Den får fram budskapet att alla kan behöva fly och hur det är att vara migrant i Mexico - om än säkert lite snällare än verkligheten. Jag tänker dock lite på originaltiteln: American dirt. Den titeln är mycket djupare och bättre än Amerikansk jord, eller tänker jag fel? Det kan även vara en fördel att kunna spanska eftersom boken kryllar av mexikanska uttryck och meningar. För min del tillför det bara boken mer djup, men så kan jag också spanska. Det går dock bra att läsa den även utan spanskkunskaper. Jag har förövrigt varit i Mexico EN dag. Vi bilade genom Kalifornien när vårt äldsta barn bara var 10 månader. In genom Tijuana, vidare genom Rosarito där vi åt tacos vid stranden och jag drack en margarita till tonerna av ett mariachiband (fick be dem spä ut margaritan tre gånger dock 🍹) och ut i Tecate. Längs vägen brann det små eldar på oräkneliga ställen, det var fattigdom och hetta. Så här i efterhand vet jag inte ens hur vi vågade åka där med en bebis, men jag antar att vi på den tiden fortfarande hade kvar lite för mycket äventyr i oss. Tillbaka till boken: Jag älskade den så mycket. Den kommer med all säkerhet höra till en av årets bästa. Har du inte läst så rekommenderar jag dig att göra det på momangen!