Inte för nära

Close Enough To Touch
Bok av Colleen Oakley
Jubilee Jenkins har en ovanlig åkomma: hon är allergisk mot andra människor. Sedan en nära döden-upplevelse som tonåring har hon därför isolerat sig i sitt hem. Men när hennes mamma dör tvingas Jubilee lämna sin trygga exil och ge sig ut i verkligheten igen. Som den stora bokälskare hon är lyckas hon få jobb på det lokala biblioteket och där möter hon Eric Keegan och hans adopterade son, Aja. Eric har precis flyttat till stan och kämpar för att få vardagen att gå ihop samtidigt som han oroar sig för Aja, som två år tidigare förlorade sina biologiska föräldrar i en flygolycka. En varm vänskap växer snart fram mellan dem alla tre, och mellan Jubilee och Eric väcks känslor ingen av dem hade räknat med. Humoristisk och hjärtskärande. Oakley bjuder på en enastående kärlekshistoria, full av ironi och förtjusande karaktärer. Publishers Weekly
Jubilee Jenkins lider av en väldigt ovanlig åkomma: hon är allergisk mot andra människor! Därför har hon isolerat sig i sitt hus under de senaste nio åren, och på köpet utvecklat stark torgskräck. Men när pengarna som hon är vad vid att få slutar rulla in, måste hon ta sig ut i verkliga världen och skaffa sig ett jobb. Hon lyckas få jobb på stadens bibliotek: och helt plötsligt har hon människor runt omkring sig, hela dagarna. Hur gör man när man skapar relationer till folk om man inte får röra dem? Är det verkligen så viktigt med beröring? Kan kärlek uppstå, utan att man får röra vid den andra människan?

Det är en mysig berättelse som tar avstamp i något för de flesta självklart, beröring och vikten av den i så många situationer. Tröst, ömhetsbevis, ilska. Vad är man utan den?

Det är en ganska långsam läsning men som inte är tråkig för det. Det är mysigt, med Jubilees jobb på biblioteket och de olika boktips som dyker upp under läsningens gång (jag beställde exempelvis hem Virgin Suicides efter tips från boken! Ska bli spännande att se om den är lika bra som karaktärerna tyckte den var!). Vi får också följa Eric, och den adopterade sonen Aja. Honom har jag dock lite svårare för, då jag tycker att Aja många gånger behandlas som en.. hund? Han lämnas kvar i bilen, han behöver nån som vaktar honom/rastar honom, han glöms liksom bort till fördel för Erics andra relationer och det ser så illa ut? Vad jag förstår så ska det framgå att Aja själv är avståndstagande, men jag tycker också han får stå ut med rätt mycket åsidosättning för att det ens ska vara okej, oavsett om Eric kämpar med det eller inte. Det blev lite av ett irritationsmoment i boken för mig.

Men det ett cozy och lättläst read, alldeles perfekt att ha fyndat på bokrean.