Spegeln i rummet utanför
Bok av Stina Nilsson Bassell
Elsa har bevittnat ett brutalt mord och på grund av detta har hennes make och systerdotter avrättats. Nu sitter Elsa upp på hästryggen, utklädd till kille, i hopp om att undkomma den man som förföljer henne. Flera sekel senare reser Suset till Norra Finnö för att få en paus från sin make och den bråkiga tonårsdottern. Väl framme finner hon en skrivbok som förflyttar henne bakåt i tiden, till 1673.
2,5/5
Spegeln i rummet utanför är en tudelad roman. Vi får följa olika karaktärer i under 2000-talet, men så får vi också möta Elsa under 1670-tal. Det gör vi genom en skrivbok som en av 2000-talets karaktärer läser i och på så sätt knyts allt ihop. Elsa har flytt från sitt hem efter att hennes make och systerdotter brutalt mördat någon och sedan avrättats. Hennes far kommer undan från mordanklagelserna, och Elsa är rädd för att han ska få tag i henne. Utklädd till man flyr hon genom Sverige.
Under 2000-talet hittar Suset en skrivbok hos en äldre kvinna och får återuppleva Elsas berättelse. Samtidigt har hon egna problem. Hennes make verkar bli mer och mer distanserad från henne och tonårsdottern ska vi inte ens prata om.
Baserat på baksidestexten och bokens idé, borde det här passa mig som handen i handsken. Tyvärr gör det inte det, och jag har svårt att sätta fingret på varför. Elsas berättelse tycker jag om, den är spännande och händelserik och man får en inblick i hur livet fungerar i slutet på 1600-talet, även om Elsa mestadels är på flykt. Jag tror att det är under 2000-talet som jag tappas bort, av flera anledningar.
Persongalleriet under framförallt 2000-talet är gediget, och för mig skulle det ha behövts att fokus inte låg på riktigt lika många karaktärers berättelse för att jag ska fastna ordentligt. Om det bara hade varit Suset, hennes tonårsdotter Clara, och den mystiska stalkern, som varit med som fokuspersoner, hade det räckt för mig. Nu är det många fler berättelser jag ska hålla koll på och skilja mellan och det gör att jag tyvärr ofta lägger bort boken efter en stunds läsning, vilket i sin tur gör att jag blir ännu mer osäker på vem som är vem nästa gång jag plockar upp boken. Det är också lite för mycket vardag och transportsträcka för mig, vilket ibland kan kännas lite upprepande. Men, jag känner att jag verkligen får lära känna Suset på djupet, och skulle gärna ha fått gräva ännu lite djupare, utan alla andras berättelser runt om.
Däremot är jag väldigt förtjust i upplösningen, och hur allt knyts samman på riktigt. Det är snillrikt av Nilsson Bassell, och det blir också riktigt spännande, så de sista kapitlen av boken riktigt slukar jag
Språket är målande och vackert, och det tar ett tag att komma in i Nilsson Bassells skrivspråk. Det känns lite mer gammaldags och ”klassiker”-stil på språket än andra samtida romaner, och jag tycker att det passar bra in med de historier författaren berättar.
Spegeln i rummet utanför är en tudelad roman. Vi får följa olika karaktärer i under 2000-talet, men så får vi också möta Elsa under 1670-tal. Det gör vi genom en skrivbok som en av 2000-talets karaktärer läser i och på så sätt knyts allt ihop. Elsa har flytt från sitt hem efter att hennes make och systerdotter brutalt mördat någon och sedan avrättats. Hennes far kommer undan från mordanklagelserna, och Elsa är rädd för att han ska få tag i henne. Utklädd till man flyr hon genom Sverige.
Under 2000-talet hittar Suset en skrivbok hos en äldre kvinna och får återuppleva Elsas berättelse. Samtidigt har hon egna problem. Hennes make verkar bli mer och mer distanserad från henne och tonårsdottern ska vi inte ens prata om.
Baserat på baksidestexten och bokens idé, borde det här passa mig som handen i handsken. Tyvärr gör det inte det, och jag har svårt att sätta fingret på varför. Elsas berättelse tycker jag om, den är spännande och händelserik och man får en inblick i hur livet fungerar i slutet på 1600-talet, även om Elsa mestadels är på flykt. Jag tror att det är under 2000-talet som jag tappas bort, av flera anledningar.
Persongalleriet under framförallt 2000-talet är gediget, och för mig skulle det ha behövts att fokus inte låg på riktigt lika många karaktärers berättelse för att jag ska fastna ordentligt. Om det bara hade varit Suset, hennes tonårsdotter Clara, och den mystiska stalkern, som varit med som fokuspersoner, hade det räckt för mig. Nu är det många fler berättelser jag ska hålla koll på och skilja mellan och det gör att jag tyvärr ofta lägger bort boken efter en stunds läsning, vilket i sin tur gör att jag blir ännu mer osäker på vem som är vem nästa gång jag plockar upp boken. Det är också lite för mycket vardag och transportsträcka för mig, vilket ibland kan kännas lite upprepande. Men, jag känner att jag verkligen får lära känna Suset på djupet, och skulle gärna ha fått gräva ännu lite djupare, utan alla andras berättelser runt om.
Däremot är jag väldigt förtjust i upplösningen, och hur allt knyts samman på riktigt. Det är snillrikt av Nilsson Bassell, och det blir också riktigt spännande, så de sista kapitlen av boken riktigt slukar jag
Språket är målande och vackert, och det tar ett tag att komma in i Nilsson Bassells skrivspråk. Det känns lite mer gammaldags och ”klassiker”-stil på språket än andra samtida romaner, och jag tycker att det passar bra in med de historier författaren berättar.