Arne Rutgersson

Användarprofil

Ek

Bok av Frida Andersson Johansson
Frida gratulerar sig själv i avslutstacket till att det blev en bok till. Jag har inte läst hennes tidigare bok (böcker?) men kan garantera att jag inte ska läsa någon annan bok av Frida,

En berättelse om det ockulta i en miljö som berättar om 1600-talet och i nutid med Vasamuseet som spelplats.
Ekar som dricker blod känns inte bara udda utan också en orealistisk koppling mellan då och nu. Många händelser förblir krystade. Hela historien med vildmannen blir aldrig begriplig. Sedan kläs denna sällsamma historia med människors egna privata bekymmer såsom ett äktenskap som krisar, en svärmor som behöver tillsyn och en arbetskamrat som lockar huvudpersonen till intima möten. Inget av detta behövs för att spela upp resten av denna bisarra berättelse.

Luften är fri

Bok av Sara Lövestam
Efter att ha läst två spänningsromaner i följd (ska inte göra det igen) med mycket våld och många mord känns Luften är fri som befriande trovärdig. Den utspelar sig i en miljö fylld av dagens samhällsproblem även om de som bekant snabbt blir gamla, får nya ansikten eller byts ut (boken skrevs 2016). Men det är "riktiga människor" med sina förtjänster och brister som brottas med livets ibland tuffa villkor. Här finns MS sjuka Ulrika som vägras sjukpenning, maken Håkan som beter sig underligt och papperslöse Kouplan som försörjer sig som privatdeckare. På vägen möter de en pamflett av människor från samhällets botten till dess topp.

Berättelsen är mager i sin start - vad gör Håkan och hur ska Kouplan dra för slutsatser av Håkans underliga beteende. Men varje gång som man undrar vart tar berättelsen vägen nu så överraskar berättaren oss med att stegra och fördjupa berättelsen. I slutet landar hela berättelsen så att den känns som att den har tillfört en dimension till. Berättaren (författaren) har en insikt i problembilden som gör henne till en god berättare.

Nollpunkt

Bok av Jørn Lier Horst och Thomas Enger
En thriller med mycket (för många) mord. Inte mindre än 10 mord begås av en och samma gärningsman. Författarna gör allt (för mycket) för att mördaren inte ska avslöjas förrän i bokens allra sista sidor. Mördaren gäckar polisen varje gång.

Relationsproblem är ett genomgående tema i berättelsen. Kanske lite för mycket det också. Förälder-barn, polis-offer, chef-fd kollega, journalist-journalist, kärleksrelationer (förstås).

Men det är en stunds god underhållning, bra tempo och bra språk. Den gamla sanningen om en god bok "att den ska ha en bra berättelse och också kunna berättas på ett bra sätt" kan här halta lite. Berättandet är bra med berättelsen håller kanske inte måttet".

Offer 2117

Bok av Jussi Adler-Olsen
Boken innehåller (för) mycket drama. Här finns flyktingar på Medelhavet, krigsbrott i Irak, terrordåd i Berlin och psykopat i Köpenhamn. Alldeles för stort område att spänna över vilket leder till behov av att ständigt stegra dramatiken.
Bakgrunden till all dramatik blir i sig dramatisk och till slut blir allt alldeles för osannolikt - i alla fall att allt detta ska hända under några få dagar. Våld, våld och åter våld blir till slut alldeles för mycket. Historien blir för krystad för att kännas möjlig.
Nej, detta var min första bok av Adler-Olsen och också den sista.

Amerikansk jord

Bok av Jeanine Cummins
Amerikansk jord är en ytterst stark berättelse om ett Mexico där kartellerna styr över människors liv och där samhället är svagt och korrupt. Huvudpersonerna i boken är mamma Lydia och sonen Luca 8 år. De överlever av en slump en kartells avrättning av 16 personer på en trädgårdsfest. Maken, mamman, systern, kusiner, vänner - gamla, vuxna och barn. Lydia och Luca flyr för att nå Amerikansk jord. Det blir en dramatisk flykt över några veckor. Händelserna avlöser varandra så starka att man ibland måste ta paus i läsandet. Där finns andra människor på resan vars skäl till flykt är lika starka och där de i sin utsatthet finner varandra och där det växer en solidaritet som är styrkan i berättelsen. Och som alltid räcker inte det inte med en berättelse - du måste kunna berätta den också. Och det kan Jeanine Cummins på det mest fantastiska sätt.

Läs den !!

Sockerormen

Bok av Karin Smirnoff
Karin Smirnoff med sina fantastiska böcker om Jana Kippo har skrivit en självbiografisk barndomsbok.
Boken berättar om Agnes från födelsen till cirka 10+ åldern. Det finns vuxna huvudpersoner som alla är olyckliga, psykiskt sjuka, fattiga, egoistiska eller som utnyttjar barnen. Det finns barn som är huvudpersoner. De är de som är utsatta men som i sin utsatthet är goda kamrater som ställer upp fr varandra.
Agnes mamma är "Anitamamman". Boken är en våldsam nedskrivning av en mamma som inte vill ha sina barn (Agnes och lillebror Mattias/Matteus). I självbiografins berättelser har det blivit okej med att skriva ned sina föräldrar på det mest utlämnande sätt. Karins berättelse om sin mamma och uppväxt är förfärlig men vill man som läsare ta del i detta? Det är naturligtvis en samhällsskildring av 60-70 talets Södertälje men det blir ändå en biprodukt, Karin skriver om sin mamma och sin egen barndom.
Tyvärr, når inte boken den nivå som Jana Kippo böckerna har. Berättelsen skuggas av hatet mot modern och språk och berättarmässigt är den inte av samma dignitet.

Dödssynden

Bok av Maria Grund
En stark spänningsroman som kanske blir för lång, gör för många nya vändningar, har för långsökt manus och är för brutal. De två kvinnliga poliserna i huvudrollerna är sargade av livet vilket får konsekvenser för berättelsen och kanske får fokus på dem själva istället för de många sargade personer som de möter. Så många mord, ja till och med skenavrättningar, att man till slut inte kan räkna dem alla. Svårt att tro att all denna trasighet kan samlas i något sammanhang i vår kulturs verklighet - det blir som om man inte dricker kaffe utan sörplar i sig kaffesumpen hela tiden. Beskt smakar det. Viss sympati kan man känns med båda de sargade poliserna, med deras kollegor och polischef som kämpar med att ha fördragsamhet till de två kvinnorna. Språket är rikt (om än i en dyster berättelse) och förmågan att berätta värd en bättre story.
Oj, vilken flopp !

Långsam, händelselös i 200 sidor, brist på trovärdighet i karaktärerna och en rättegång som inte ens 1970 kunde vara så tafflig och naiv. Svårt att förstå hur boken kunnat få så stor uppmärksamhet och så mycket beröm. En feel-good bok ? Nej. En bok om kvinnans utsatthet ? Nej, En bok om kärlek/svek/ensamhet ? Kanske något.
En livsberättelse? Nja, kanske men mycket udda, Och en bok med ett slut som slår alla antiklimax.

Där livet är fullkomligt

Bok av Silvia Avallone
"Där livet är fullkomligt" är en stark roman om livets tuffa villkor i dagens Italien. Svårt att tolka om bokens titel är den djupaste ironi, ett våldsamt angrepp på den förljugna bilden av "bella Italia" eller rent av berättelse att trots allt elände i samhället så består det av människor som söker lyckan i det som är viktigast av allt - livet,

Silvia Avallone skriver om det mest existensiella - livet. Om det önskade kontra det oönskade, att vilja men inte kunna och dess antites att få men inte vilja ha. Om tonåriga Adele som blir med barn och om vuxna Dora som inte kan få barn. De är varandras motpoler i livet och de möts aldrig även om de ovetande om deras öden kommer att föra dem nära från var sitt oändliga avstånd från varandra.

Det är en stark samhällsskildring men också en fantastisk berättelse. Avallone har ett kompakt och rikt språk. På bara några meningar kan hon berätta en hel historia. Berättelsen kräver sin läsare. Man får inte slarva bort något enda genom att läsa för fort. Man kastas in i dramatiska moment där läsaren kan behöva stanna upp och "hämta andan". Det är ingen bok som du lägger ifrån dig opåverkad. Henne debutroman "Stål" kom 2012 och den finns kvar i starkt minne nu ett decennium senare. Så blir det nog med denna roman också.

Ytspänning

Bok av Olivier Norek
Ytspänning är en fransk spänningsroman. Är det den kulturella och språkliga grunden som gör den så annorlunda än en svensk berättelse i samma schanger? Visst förekommer de mest oväntade upplösningar i en svensk kontext också men där bygger författaren sakta upp en bakgrund som gör att läsaren inte blir totalt överraskad av upplösningen. Miljön på franska landsbygden i den lilla staden Avalon är annorlunda men även det franska samhällets struktur och nätverk. Borgmästare som "dompterar" svenska samhällsmiljöer finns ju inte hos oss. Och språket ? Att det är rappt, avhugget och inte alldeles enkelt i meningsbyggnaden - beror det på författaren eller översättaren? Alla franska namn (och de är många i boken) känns språkligt svåra för den som inte har det franska språket. Att gång på gång få komma ihåg romanfigurerna genom bilden av deras namn gör inte boken lättläst.

Huvudpersonen Noémi Chastain är den som bär berättelsen. Här har författaren lyckats skildra en stark personbeskrivning som känns nära även av den som inte fått hantera en sådan traumatisk händelse som boken startar med.
Omnible använder cookies för att fungera bättre för dig. Genom att använda vår webbplats samtycker du till vår användning av cookies.