Överlevarna

Bok av Alex Schulman

Han debuterade som författare för drygt tio år sedan, och böckerna har ofta varit mörka och relativt självbiografiska. Nu är Schulman aktuell med sin allra första utpräglade roman, även om han behåller ett hårt grepp om barndomsskildringar. Romanen beskriver tre bröder som återupplever sin barndom som vuxna, då de sammanstrålar vid ett torp som ingen av dem besökt på 20 år. De är där för att sprida sin mors aska.

4 utgåvor
Välj utgåva
ÖverlevarnaSvenska - Inbunden
ISBN: 9789100182496
ÖverlevarnaSvenska - Okänt
ISBN: 9789100186517
ÖverlevarnaSvenska - Okänt
ISBN: 9789100185954
ÖverlevarnaSvenska - Okänt
ISBN: 9789100182502
En vacker men tragisk skildring utav tre bröders uppväxt och deras relation till varandra och sina föräldrar. Välskriven och man kan inte låta bli att undra över hur mycket som är dikt vs verklighet.
Benjamin och hans två bröder åker till torpet där de tillbringade somrarna som barn. De ska sprida sin mammas aska där. Boken börjar dramatiskt med att två av bröderna slåss och Benjamin ringer polisen. Vartannat kapitel handlar om när de vuxna bröderna är vid torpet och vartannat om när de växte upp. Historien i nutid utspelar sig baklänges. Det börjar med slagsmålet när de ska sprida askan och slutar den morgon då Benjamin vaknar tidigt och ska hämta bröderna och köra till torpet. Mycket i romanen känns igen från författarens självbiografiska böcker. Föräldrarna är sig lika och det gör ont att läsa om alkoholen och avsaknaden av omsorg om barnen. Slutet är överraskande och drar ner betyget. Annars är det en stark roman som berör på djupet.
Oj vilken bok! Så sorglig och tragisk, men samtidigt vacker. En stark berättelse om rädsla, ensamhet och skuld. En berättelse om en sargad familj med ett stort trauma.
Överlevarna handlar om tre bröder som åker ut till familjens gamla torp för att sprida sin mammas aska. Boken är uppdelad så att vartannat kapitel handlar om bröderna i nutid, och vartannat kapitel skildrar brödernas uppväxt och de somrar som spenderades på torpet.
Om man aldrig läst något av Schulman tidigare tror jag att denna hade varit bra att börja med då en del händelser är återberättelser av det han skrivit i sina mer verklighetsbaserade böcker. För mig som har läst alla hans tidigare böcker så tyckte jag dock att upprepningarna störde en aning, det kändes lite som ett intrång på hans andra böcker.
Trots detta så tycker jag att Överlevarna var helt fantastisk. En av de få böckerna jag läst de senaste åre där jag verkligen känt att jag kommer läsa den igen.
Tre vuxna bröder återvänder till sommartorpet i skogen vid sjön där den något dysfunktionella familjen tillbringade sina somrar bortkopplade från omvärlden. Brödernas uppdrag är nu att sprida askan efter deras döda mamma. Romanen har ett lite annorlunda berättarperspektiv. I nutid får vi följa bröderna 1 dygn bakåt i tiden parallellt med händelser i dåtid från brödernas barndom. Överlevarna är en fiktiv roman men jag tror att författaren har hämtat en del inspiration från sin egen uppväxt då det finns mycket igenkänning från hans självbiografiska romaner ”Glöm mig” och ”Skynda att älska” som båda handlar om hans barndom och relationen till föräldrarna. Överlevarna innehåller många pricksäkra och personliga miljö- och karaktärsbeskrivningar som gör att boken känns äkta och autentisk. Jag får också en del flashbacks från miljöbeskrivningarna som skulle kunna vara hämtade från min egen uppväxt på landet. Boken blir successivt bättre och bättre och slutet är både tårögt och oväntat.
Betyg 2
Tre bröder ska sprida sin mammas aska på torpetde inte har besökt på många många år. Berättelsen berättas av mellanbrodern Benjamin och man får följ bröderna både i nutid och när de var barn. Schulman är skicklig på att växla tid men i övrigt hade jag svårt att hänga med vilket jag tror berodde på att jag lyssnade på boken. Om jag hade läst den istället kanske jag hade haft lättare att följa med i den.
Betyg 5
Alex Schulman har en förmåga att skriva naket, ärligt och självklart. Flera utav scenerna borrar sig in och får en att bli både sorgsen, illamående och förbannad. Han lyckas  med ett vackert knivskarpt språk fånga brödernas kamp för sina föräldras uppmärksamhet och kärlek. En bok som drabbar en som läsare.
Att läsa Alex Schulman är som att stå vid avgrundens rand. Familjetragedin slumrar i kulisserna och väntar bara på att få visa sitt rätta ansikte. Med risk för att låta banal, men jag älskar att läsa det Schulman skriver.

Han är skicklig på att få ihop en historia, knyta ihop säcken, men han är också bra på detaljer. Som när pappan i vredesmod försöker slita sönder ett sugrör som är oförstörbart, eller hur den lilla högen av avbitna pommes frites växer på servetten, eftersom en av bröderna aldrig äter upp hela, med motiveringen att den bit man hållit i handen automatiskt blir smutsig, ofräsch.

Det är också mycket kropp i Schulmans berättande. Hudflagor som lossnar, bränt kött som luktar. En fisk som steks levande. Just den passagen är vidrig. Men också vidrigt bra.

Att använda sig av omvänd kronologi, att inleda med slutet, är inget unikt, men Schulman gör en slags kronologisk tillbakagång, timme för timme. Det är snyggt och skapar en känsla av att allt brakar samman, men det ger också en djupare förståelse till varför det blir som det blir.

Något som också finns ständigt närvarande i romanen är våldet, såväl det subtila, som det explicita. Jag funderar på vad det gör med pojkar, pojkar som ska bli män, att våldet ofta är en sådan naturlig del av tillvaron dem emellan. Både det här att bli utsatt, men också att utsätta andra. Att det är så lätt att ta till så fort man känner sig trängd.
En dag som återberättas bakifrån, från kvällen till morgonen. Nutid varvat med dåtid om tre bröder. Riktigt, riktigt bra!
Jag har tyckt mycket om Alex alla böcker (utom den som heter "att älska henne.....") och såg fram emot denna. Jag gillar den mycket men funderar en del kring detta att denna är den första fiktiva roman han skriver. Varför då använda sig av så många av elementen från sina tidigare biografiska böcker? Tre bröder. Somrar vid stugan. Det går inte komma ifrån när man läser att fläta ihop de fiktiva Benjamin, Pierre och Nils med Alex och hans två bröder.
Men om jag bortser från det så är boken väldigt bra. (Hade dock klarat sig utan tvisten på slutet som kändes lite mycket)
Tre bröder besöker åter torpet från sin barndoms somrar för att sprida sin mors aska. Vi får genom boken följa bröderna genom nedslag av händelser som varit. Händelser som format dem och gjort avtryck. Hur de ser på dem som vuxna varvat med hur de upplevdes när de hände. Pojkarnas samhörighet med varann mot sina föräldrar samtidigt som de också tävlade mot varann om uppmärksamhet och ömhet. Deras relation är komplicerad. Hur de manövrerade kring sin mammas humör där man aldrig visste hur reaktionen skulle bli, med pappan bredvid som navigerade bäst han kunde. Boken är lätt att ta till sig. Miljöer och människorna känns levande och verkliga. Deras ångest och vemod känns.
"Överlevarna" är Schulmans första fiktiva roman. En bok om tre bröder som ska sprida sin mammas aska, varvat med deras barndom. Känslan av att ständigt vara på vakt och relationen Benjamin har med sina föräldrar känns igen från Alexs uppväxtbeskrivningar.
Betyg 3
Fin berättelse om hur man minns sin barndom. Mycket känns igen från Schulmans liv, men han lyckades ändå överraska.