Överlevarna

Bok av Alex Schulman
Han debuterade som författare för drygt tio år sedan, och böckerna har ofta varit mörka och relativt självbiografiska. Nu är Schulman aktuell med sin allra första utpräglade roman, även om han behåller ett hårt grepp om barndomsskildringar. Romanen beskriver tre bröder som återupplever sin barndom som vuxna, då de sammanstrålar vid ett torp som ingen av dem besökt på 20 år. De är där för att sprida sin mors aska.
Annorlunda kapitelindelning med två berättelser, en som utspelar sig under nuets sista dygn och börjar från slutet på dygnet kl 23.59 där syskonen håller på att slå ihjäl varandra och går till början av dagen kl 00.00 och ett som börjar med en småbarnsfamilj och slutar med att föräldrarna dör i total misär. Kapitlen varvas med varandra till en sällsam läsupplevelse. Ja, en sådan berättelse har jag aldrig läst förut. Boken har nerv hela tiden, mycket dramatik i båda tidsserierna, högt tempo och oväntade händelser.

Men, eller MEN vilken dysfunktionell familj. Så mörk bild av livet, sådan brist på kärlek i en familj och så mycket hat. Mörk, mörk och åter mörk är Alex Schulmans berättelse. Varför, vad är det han vill berätta och hur mår man själv om man vill skriva alla 270 sidorna med en total omfamning av det misslyckade.