Överlevarna

Alex Schulman

Han debuterade som författare för drygt tio år sedan, och böckerna har ofta varit mörka och relativt självbiografiska. Nu är Schulman aktuell med sin allra första utpräglade roman, även om han behåller ett hårt grepp om barndomsskildringar. Romanen beskriver tre bröder som återupplever sin barndom som vuxna, då de sammanstrålar vid ett torp som ingen av dem besökt på 20 år. De är där för att sprida sin mors aska.

9789100182496
Välj utgåva
ÖverlevarnaSvenska - Inbunden
ISBN: 9789100182496
ÖverlevarnaSvenska - Okänt
ISBN: 9789100186517
Att läsa Alex Schulman är som att stå vid avgrundens rand. Familjetragedin slumrar i kulisserna och väntar bara på att få visa sitt rätta ansikte. Med risk för att låta banal, men jag älskar att läsa det Schulman skriver.

Han är skicklig på att få ihop en historia, knyta ihop säcken, men han är också bra på detaljer. Som när pappan i vredesmod försöker slita sönder ett sugrör som är oförstörbart, eller hur den lilla högen av avbitna pommes frites växer på servetten, eftersom en av bröderna aldrig äter upp hela, med motiveringen att den bit man hållit i handen automatiskt blir smutsig, ofräsch.

Det är också mycket kropp i Schulmans berättande. Hudflagor som lossnar, bränt kött som luktar. En fisk som steks levande. Just den passagen är vidrig. Men också vidrigt bra.

Att använda sig av omvänd kronologi, att inleda med slutet, är inget unikt, men Schulman gör en slags kronologisk tillbakagång, timme för timme. Det är snyggt och skapar en känsla av att allt brakar samman, men det ger också en djupare förståelse till varför det blir som det blir.

Något som också finns ständigt närvarande i romanen är våldet, såväl det subtila, som det explicita. Jag funderar på vad det gör med pojkar, pojkar som ska bli män, att våldet ofta är en sådan naturlig del av tillvaron dem emellan. Både det här att bli utsatt, men också att utsätta andra. Att det är så lätt att ta till så fort man känner sig trängd.
En dag som återberättas bakifrån, från kvällen till morgonen. Nutid varvat med dåtid om tre bröder. Riktigt, riktigt bra!
Jag har tyckt mycket om Alex alla böcker (utom den som heter "att älska henne.....") och såg fram emot denna. Jag gillar den mycket men funderar en del kring detta att denna är den första fiktiva roman han skriver. Varför då använda sig av så många av elementen från sina tidigare biografiska böcker? Tre bröder. Somrar vid stugan. Det går inte komma ifrån när man läser att fläta ihop de fiktiva Benjamin, Pierre och Nils med Alex och hans två bröder.
Men om jag bortser från det så är boken väldigt bra. (Hade dock klarat sig utan tvisten på slutet som kändes lite mycket)
Tre bröder besöker åter torpet från sin barndoms somrar för att sprida sin mors aska. Vi får genom boken följa bröderna genom nedslag av händelser som varit. Händelser som format dem och gjort avtryck. Hur de ser på dem som vuxna varvat med hur de upplevdes när de hände. Pojkarnas samhörighet med varann mot sina föräldrar samtidigt som de också tävlade mot varann om uppmärksamhet och ömhet. Deras relation är komplicerad. Hur de manövrerade kring sin mammas humör där man aldrig visste hur reaktionen skulle bli, med pappan bredvid som navigerade bäst han kunde. Boken är lätt att ta till sig. Miljöer och människorna känns levande och verkliga. Deras ångest och vemod känns.
"Överlevarna" är Schulmans första fiktiva roman. En bok om tre bröder som ska sprida sin mammas aska, varvat med deras barndom. Känslan av att ständigt vara på vakt och relationen Benjamin har med sina föräldrar känns igen från Alexs uppväxtbeskrivningar.
Betyg 3
Fin berättelse om hur man minns sin barndom. Mycket känns igen från Schulmans liv, men han lyckades ändå överraska.