Plågsam kärlek

Trots att detta är del 2 i denna serien så märks det inte. En kan alltså läsa böckerna oberoende av varandra, anser jag.
Jag kan tycka att en del av denna berättelse påminner om Ferrantes tidigare böcker. Eller kanske är det mest för att det återigen handlar om en historia som utspelar sig i Neapel.
Hursomhelst så tycker jag att boken börjar bra men sen planar den ut. Jag blir inte riktigt tagen av den även om Ferrante får fram mycket känslor.
Tyvärr så föll den mig inte helt i smaken.

"Plågsam kärlek" är den andra boken som ingår i Elena Ferrantes trilogi som består av kortromaner som handlar om relationer och kärlek. Huvudpersonen Delia måste ta itu med problem från barndomen när hennes mamma Amalia oväntat går bort. Delia tvingas resa tillbaka till området där hon växte upp i Neapel. Där tvingas hon gräva djupare för att förstå sin mors sista dagar i livet och vad som egentligen hände. Det leder även till att hon måste förstå vem hennes mamma var och varför hennes barndom såg ut som den gjorde.

Pseudonymen Elena Ferrante har återigen skrivit en fängslande bok där läsaren får följa med till Neapel. Boken handlar i första hand om familjerelationer och kärlek, men den har även en viss mystik. Berättelsen är på många sätt sorglig, men samtidigt spännande och vacker.

Det börjar med att Delias mamma hittas drunknad på hennes födelsedag. Delia reser till Neapel för att ta itu med arrangerandet av begravningen. Samtidigt försöker hon förstå vad som egentligt hände när hennes mamma dog. Ju djupare hon gräver, desto mer inser hon att hon knappt kände sin mamma. Hon börjar fundera på om många av de konstigheter som skedde under barndomen har att göra med denna mystiska och plötsliga död.

Boken är otroligt välskriven och påminner mycket om Ferrantes andra böcker. Hon är en mästare på att beskriva känslor, relationer och vardagshändelser. En stor fördel med denna trilogi är att böckerna kan läsas en och en eftersom de endast är löst sammanhängande.