Ett kilo socker

Bok av Helena Trus
Sent en kväll börjar farmor berätta om sina minnen av förintelsen. Hon minns ansiktena på sin familj, hör sin systers röst och berättar om mardrömmarna som spelas upp på näthinnan varje natt. Hon är en av de sista kvar i livet att berätta om det, om det polska ghettot och dödslägret hon överlevde.
Så viktigt att dessa historier berättas och sprids.
Fanns onödiga detaljer, så som vilken mat som åts samt vilka kläder som bars, när farmodern berättade sin historia. När det rabblades känns det mer som en privat dagbok för att minnas sin farmor. Men i det stora hela en bra beskrivning av en upplevelse av ett liv under och efter kriget.
Rekommenderas för den som är intresserad av andra världskriget
Helena Trus intervjuar sin farmor Cyla Bierman som föddes och växte upp i Polen. Cyla och farfar Lejb är några av de få ögonvittnen till Förintelsen som fortfarande finns kvar i livet. Lejb har ofta och gärna pratat om kriget och sina upplevelser medan Cyla undviker frågor och lever med en stor skuld över att vara en av de överlevande. Helena dokumenterar allt hon kan men det måste ske i farmors takt och med försiktighet.
Samtidigt som det är en dokumentation över det som hände är det en kärleksfull och fin bok och en älskad farmor som behandlas med största respekt.
Helena och hennes farmor sitter vid köksbordet, en plats där en historia kommer att berättas från en tid för länge sedan. Farmodern är en av de sista överlevande vittnena från förintelsetiden - vid detta bord kommer hennes berättelse fram i samtalet med hennes barnbarn.

Det är alltid intressant att få läsa och ta del av andra människor livsöden. Boken är välskriven och lättläst trots ett tungt ämne, jag tycker att denna bok är skriven med värme. Det är en gripande historia som farmor Cyla berättar för sitt sondotter. Det här är en så viktigt bok, att belysa de historiska händelserna och att aldrig glömma det som hänt. Jag blir berörd av boken.
Här har vi ett angeläget tidsdokument. Det är ett av de sista vittnesmålen och vi måste lyssna.
Helena Trus låter sin farmor Cyla berätta sin historia. Med hjälp av minnesbilder, fragment av händelser, känslor och myndighetsdokument väver Helena ihop en berättelse som genomsyras av värme och ömhet för sin farmor och farfar. Det är en välskriven historia som präglas av skuld, sorg, saknad och uppgivenhet. Här finns en skuld över att vara den som överlevt och en skuld för att Cylas upplevelser ska ha skadat hennes barn. Det sistnämnda har gjort att hon har svårt att prata med Helenas pappa om sina upplevelser. Och det var inte lätt för Cyla att låta barnbarnet Helena få ta del av det trauma som är Cylas historia.
Jag tänker att det faktum att Cyla blev avvisad av sina föräldrar, om än av välmening och för att rädda henne, har satt sina spår i Cyla. Jag känner sorg för det avvisade barnet, men har förståelse för föräldrarnas agerande.
Boken avslutas med ett reportage från Aftonbladet som heter I farmors fotspår och knyter ihop historien och ger boken ett fint avslut.
Jag ger Ett kilo socker ☕☕☕☕+ en rejäl påtår samt en 🍰 för det fina omslaget.
Flytten till Cornwall handlar om Maddie som efter mannens bortgång bestämmer sej för att ta styvdotter och flytta till en herrgård som är i dåligt skick. Lungt liv på landet är inte alltid sånt. En bok som är lätt att komma in i desshandling. Läs och njut.
Vil olika tillfällen medans de äter så intervjuar Helena sin farmor om 2:a världskriget.
Det var alltid farfar som pratade om kriget men nu vill Helena höra sin farmors berättelse.
Den är fint skriven och berör mig enormt. Titeln syftar på en händelse om värdet om ett kilo socker.
Man kan inte förstå allt vad som hände men åh så viktigt att det inte glöms bort.
Detta är en biografi skriven av en son dotter, om sin farmor som var med om andra världskriget i Polen. Den är skriven i små kapitel då sondottern intervjuar farmodern vid en måltid. Eftersom det alltid varit farfadern som berättat om kriget är hon nyfiken på vad farmor har att berätta om hur det var för kvinnorna.
Väldigt intressant och lättläst.