Det förlorade barnet : medelålder och åldrande

Drama bråk och trovärdighet i en bra bok.
Boken 'är en del av en serie och fungerar bäst att läsa i rätt ordning (detta är bok 4).
Elenas och Lilas livslånga men ofta svajiga, konkurrensförgiftade vänskap bildar
ett sällsynt mångbottnat och gripande bygge.
Ändå är ”Det förlorade barnet” lite trögstartad.
Som i de tidigare romanerna är prosan så omsorgsfullt enkel att den kan tyckas banal,
men med svårstoppat schvung.
Lila är vidrig och skrämmande, till den grad att hon blir en varelse som ständigt försöker fly, ränner genom decennierna i en kapplöpning från det ena grälet eller projektet till det andra, utan att någonsin lyckas få frid. Elena är fumligt och ständigt tvivlande på sin förmåga. En bra bok men inte lika bra som föregångarna som engagera mer.

Återigen lyckas Ferrante göra en gripande vänskapsskildring samtidigt som hon beskriver samhällsutvecklingen och tidsandan på ett nyskapande sätt. Språket är som vanligt lättläst och berättandet är härligt gammaldags. Dessutom pratar den här boken mer om klass och kön än vad de tidigare delarna gjort. Man känner hela tiden som läsare att händelseförloppet är självklart utan att för den skull vara förutsägbart. Slutet känns realistiskt och passande Elena och Lila.

"Det förlorade barnet. Medelålder och åldrande" är den fjärde boken och sista boken i den kritikerrosade Neapelkvartetten skriven av den italienska pseudonymen Elena Ferrante. Böckerna handlar om den livslånga vänskapen mellan Elena och Lila. Huvudpersonerna har nu blivit äldre och den fjärde boken handlar om deras liv och hur vänskapen utvecklats.

Precis som de andra böckerna i Neapelkvartetten utspelar sig denna bok i Italien. Romankvartetten är uppbyggd på det sätt att läsaren får följa de två kvinnornas liv och vänskap i fyra böcker. Böckerna är i kronologisk ordning där varje bok skildrar en viss ålder. Den första boken skildrar barndomsåren, den andra ungdomsåren samt det tidiga vuxenlivet och den tredje skildrar åren mitt i livet. I denna bok, den fjärde och sista, är huvudpersonerna Elena Greco och Lila Cerrullo i medelåldern och läsaren får följa med hur vänskapen utvecklas med åldern.

Huvudpersonerna reflekterar över hur livet har fört dem i olika riktningar. Elena är en framgångsrik författare, men ändå så olycklig. Lilas liv har också utvecklat sig i en annan riktning. Hon är nu en framgångsrik egenföretagare. Deras vägar korsas igen när Elena väljer att flytta tillbaka till Neapel. Deras vuxna vänskap skiljer sig från den i deras ungdom, men lugnet infinner sig bara ett kort tag innan livet igen tar dramatiska vändningar.

Den sista boken är precis lika bra, om inte ännu bättre, än de tre första böckerna. Det är en otroligt välskriven bok om fascinerande och tragiska livsöden. Samtliga böcker har mycket bra karaktärsskildringar och det enda negativa är att jag önskar att det fanns fler böcker att läsa efter denna.