Ett så starkt ljus

Bok av Lyra Koli
Sara bor i Stockholm och är ständigt förälskad men förälskelserna tar slut redan innan de börjar. För att hantera sin sorg skriver Sara berättelser om människorna hon är förälskad i och staden som omger henne. Boken är en ärlig skildring av hur det är att vara 20-nånting i Stockholm på 2000-talet.
Sara träffar Joanna och sen C och Veronika. Alla sätter sitt avtryck hos Sara som diskuterar det som aldrig sagts eller uttalats med Emil. Emil brygger broar mellan det inre och det yttre livet.
Den här boken handlar om självkänsla, utanförskap och känslan av att vara annorlunda. Det är en långsam bok med mycket funderingar kring vad som hade kunnat bli men inte blev.
Först i slutet inser jag varför det var viktigt för just mig att läsa denna bok.
Sara är 20-nånting, bor i Stockholm och studerar litteratur. Hon har flyttat dit från en mindre stad och tar in Stockholms människor och årstider på samma sätt som en nyförälskad person tar in allt hos den nya människan. Sara är dessutom förälskad. Hon är förälskad i den färgstarka och vackra skådespelaren Joanna, i sin barndomsvän Linnéa och i den svårgripbara och ensamma C som hon träffar i en bar.

Hennes förälskelser är starka och intensiva, men samtidigt subtila och outforskade. Allt eftersom tiden går rinner relationerna iväg mellan hennes fingrar. De tar oftast slut långt innan de ens har börjat och lämnar Sara med en svårdefinierbar men intensiv sorg. I ett försök att skapa ordning när förälskelserna tar slut skriver Sara om de människor hon förälskar sig i och den verklighet som finns runtomkring henne. Skildringen av Stockholm är levande och intensiv men inte alltid vacker eller perfekt. Staden blir en reflektion av Saras melankoli och hennes misslyckade kärleksrelationer.

Boken nominerades till Augustipriset 2014 och det är lätt att förstå varför. Språket i boken är flytande och rytmiskt. Det speglar sinnesstämningar på ett utmärkt sätt - det är lätt att dras med i huvudpersonens tankar och känslor. Samtidigt tenderar texten att ibland bli för introvert, för målande, efter ett tag längtar jag efter något konkret att hålla tag i. Precis som huvudpersonen gör. Boken skildrar på ett utmärkt sätt längtan efter kärlek och meningen med livet under en period där allting verkar flytande och svårgripbart. Det är en berättelse om att vara ung idag och bryta sig loss från sin historia, sin gamla hemstad och samhällets normer för att förverkliga ett eget liv bortom det som är förutbestämt från början.

Det här är en bok för alla som vill läsa en annorlunda kärleksskildring bortom heteronormen. Den är ett dokument över hur det är att växa upp i en generation som söker efter en mening som är större än utbildning, jobb och pengar. Kanske berättar den också om den meningslöshet som många känner inför ett liv som handlar mer om konsumtion än om relationer?