Nej och åter nej

Kanske inte lika bra som lykkes andra, Nästa!, men vad gör väl det när man får chansen att läsa mer i ett språk som detta.
Som vanligt leker Lykke med moral versus lättja, med måste slash lust, med relationer och med nutidamänniskans alla odrägliga laster. Ett lästips, het klart.

Antagligen var det bokens titel som gjorde att jag inte bara ville läsa den utan också köpa den och äga den. Boken, som kom ut i Norge i oktober 2016 och i Sverige först i år.

Bokens tre huvudkaraktärer är Ingrid, Jan och Hanne, men det är Ingrid jag fastnar för. Hon och Jan har varit gifta i snart 25 år och har två vuxna söner. Sönerna bor fortfarande hemma där de har ett fullservicehotell utan att betala en spänn trots att de har inkomster. Ingrid jobbar som lärare, Jan blir under läsningen befordrad till chef på ett departement. För Ingrids del har såväl privatliv som yrkesliv gått i stå. Eller hur ska en annars se på det när hon tar me-time på handikapptoaletten på jobbet? Jan och Hanne dras till varandra av olika skäl. Läsaren får följa de olika karaktärerna såväl separat som i förhållande till de övriga.

Författaren lyckas fånga mig direkt med sina pricksäkra personbeskrivningar. Boken är fylld av lysande, vassa formuleringar och väldigt åskådliga exempel. Barn är, för att lyfta fram nåt, antingen såna som vuxna lämnar bromsspår i kalsongerna eller som små troféer (”se på mig, jag har reproducerat mig” tänker en far, föreställer sig Jan).

Det här är en relationsroman, en genre jag brukar ha lite svårt för. Men det här är ingen feelgoodhistoria, vilket gör att den tilltalar mig. Rakt på sak skildrar författaren de inblandades tankar och känslor. Och allt blir så… tydligt! Jag skrattar gott, rått, hjärtligt och bittert.

Det kan inte bli nåt annat omdöme än det högsta.

En bok som påverkade mig mycket under läsningen. Jag hade svårt att lägga den i från mig då jag var tvungen att veta hur det gick för bokens karaktärer. Deras ageranden och hur de handskades med situationerna de hamnade i var udda, vilket gjorde boken mer underhållande. Rekommenderas

Ingrid och Jan har varit gifta länge, länge. Sönerna är vuxna men bor hemma och tror att de är hotellgäster.
Ingrid har tappat gnistan, läraryrket är inte roligt längre och familjelivet är mest rutin. Hon irriterar sig och är arg på det mesta. Jan däremot blir befordrad och förälskad i sin 15 år yngre kollega, Hanne.
Satir och ganska svart humor.
Jag gillar det.

En bok som växte under tiden jag läste, men som inte nådde enda fram. Vet inte riktigt vad som gjorde att jag inte gillade den, men en sak var de långa kapitlen! Det jag gillade var att man fick följa flera olika personer.