Mörkret

The Darkness : If you like Saga Noren from The Bridge, then you'll love Hulda Hermannsdottir
Ragnar Jónasson

Isländska kriminalaren Hulda Hermansdóttir får abrupt lämna sin tjänst ett litet tag innan pensionering. Hon får dock några dagar på sig att utreda ett valfritt fall, och väljer att återuppta ett ouppklarat fall med två unga kvinnor som hittats mördade. Den knappa tiden gör att Hulda tvingas kasta sig rakt in i händelsernas brännpunkt.

11 utgåvor
Välj utgåva
MörkretSvenska - Inbunden
ISBN: 9789177814573
MörkretSvenska - Pocket
ISBN: 9789177818632
The DarknessEngelska - Inbunden
ISBN: 9780718187248
DarknessEngelska - Ljudbok
ISBN: 9780718189228
Darkness : Hidden Iceland Series, Book OneEngelska - Pocket
ISBN: 9780718187811
The Darkness: A ThrillerEngelska - Inbunden
ISBN: 9781250171030
DimmaSvenska - Inbunden
ISBN: 9789178932337
Darkness : A ThrillerEngelska - E-bok
ISBN: 9781250171047
Hulda Hermansdottir, mordutredare i Reykjavik, lämnar tillfälligt sökandet efter Unnur, en flicka som varit försvunnen en tid för att undersöka ett dubbelmord på Islands ödebebyggda östkust. Hon brottas samtidigt med tankarna på sin dotter Dimma.
Författaren lyckas förmedla ödsligheten och svårigheten med att bo isolerat under värsta snöovädret en julhelg. Man behöver inte läsa de andra delarna i trilogin för att hänga med i denna "Nordic noir"-historia.
•Dimma• av Ragnar Jónasson är tredje delen i serien om kriminalinspektör Hulda Hermannsdóttir.
Den här som de tidigare är riktigt välskriven, vemodig, sorglig och spännande. Proffsigt uppläst av Marie Richardson.

Ett annorlunda upplägg på denna bokserie där slutet i trilogin är första boken.
När jag läser den isländska deckarsensationen “Mörkret” av Ragnar Jónasson (Modernista, år 2018) kan jag inte låta bli att fundera på varför den har blivit så hyllad, av både kritiker, recensenter och läsare. Jag försöker att finna det som jag har uppenbarligen har missat, försöker att se det där lilla extra som utmärker boken, försöker att känna det poetiska och fängslande i berättelsen som Ian Rankin och Peter James pratar om. Tyvärr blir jag varken omskakad eller imponerad av denna bok. För mig blir berättelsen alldeles för enformig och faller platt, liksom dess banala framtoning och språk.
Själva mordhistorien är rätt stereotypisk för en samtida bok inom deckargenren. Här finns en ensam arbetsnarkoman som brottas med sitt förflutna till kriminalinspektör, en mördad ung kvinna med utländsk bakgrund, flera svinaktiga poliskollegor som gör allt för att motarbeta Huldas utredning och till sist den dramatiska upplösningen mellan mördaren och huvudkaraktären. Som läsare upplever jag att det hela blir bara så förutsägbart och anspråkslöst. Det enda som jag tycker någorlunda är att den utspelar sig på Island och huvudkaraktären Hulda. Jag uppskattade och tycker det var roligt att författaren låter en äldre berättarröst få så stort utrymme i boken. .
Tyvärr kändes ”Mörkret” som något jag har läst tidigare och lämnade mig med en bitter eftersmak. Däremot bjöd berättelsen på ett litet överraskande slut. .
Hulda Hermannsdóttir är utredare hos brottsenheten Reykjaviks polis. Hon börjar närma sig pensionsåldern men blir en dag, efter att Hulda underlåtit att anmäla en kvinna som begått ett brott, drastiskt tvingad att lämna sitt jobb. Visserligen med full pension, men Hulda upplever att hennes kompetens tvingats iväg för en ung och oerfaren förmåga. Som en liten kompensation får hon åtminstone några dagar på sig att återuppta ett valfritt äldre fall som förblivit ouppklarat.

Huldas val blir inte svårt. Det rör sig om två ung asylsökande kvinnor från Ryssland som hittats mördade på varsin strand. Utredningen sköttes slarvigt och Hulda misstänker att utredaren avfärdade alla misstankar mot olika personer för att slippa anstränga sig. Hulda får upp flera olika intressanta spår, men hennes chefs låga förtroende för henne gör att hon har mycket begränsad tid på sig att göra sina efterforskningar. Mördaren går fortfarande lös, och Huldas stressade situation gör att hon riskerar att gå rakt in i lejonets kula.

Boken, som är den första i en trilogi, ger läsaren dessutom en bild av människan Hulda. Man får följa hennes uppväxt och de flertalet tragiska ögonblick som kommit att prägla den. Som läsare får man också en inblick i resten av hennes liv, kantat av sorger och tragik.

Boken utgör en frisk fläkt i deckarhyllan, dess mörka innehåll till trots (som är ett lysande exempel på den nya heta genren nordic noir). Den är skriven på ett intensivt och koncentrerat språk som bra speglar sinnesstämningarna. Många nutida deckare och kriminalromaner är ofta för långa för att en läsare ska orka hålla upp intresset hela boken ut, men så är fallet inte här. Läsaren har goda möjligheter att leva sig in i boken och i Huldas känslor.

Man hålls på spänn hela vägen till slutet och den lagom långa berättelsen gör att man gärna håller intresset uppe och dessutom blir sugen på att läsa trilogins nästkommande delar. Boken har också en typ av huvudperson som inte är den vanligaste i deckarvärlden, och författaren har lyckats skapa ett slut som är något oväntat, vilket gör att den inte känns som en deckare i mängden.