Widerrechtliche Inbesitznahme

Wilful Disregard
Bok av Lena Andersson
Wie bereit sind wir, uns selbst zu betrügen, in unserer Sehnsucht, geliebt zu werden? Wer verlässt, spürt keinen Schmerz. Wer verlässt, braucht nicht zu reden. Wer verlässt, ist fertig. Das ist der große Schmerz. Wer verlassen wird, muss dagegen bis in alle Ewigkeit reden. Und dieses ganze Gerede ist nur der Versuch, dem anderen zu sagen, dass er sich geirrt hat. Wenn er nur einsähe, wie die Dinge wirklich liegen, würde er sich nicht so verhalten, dann würde er den anderen lieben. Bei dem Gerede geht es nicht darum, sich Klarheit zu verschaffen, was der Redende behauptet, sondern darum, zu überzeugen und zu überreden.« >
Två ledord som genomsyrar romanen är intelligent och intellektuellt. För just så är den skriven. Ester blir förälskad i poeten Hugo. Hon är stundtals besatt av honom och den ständiga längtan att bli bekräftad och älskad. Han, en arbetsnarkoman med förmågan att inge hopp och således förtvivlan i Ester. Ett maktspel där Hugo styr och Ester styrs.
Det blir en inre kamp där Ester är beroende och självständig. Hoppfull och förtvivlad. Kär och förbannad. Inlyssnande och talande.

En läsvärd bok som lämnar tankar om hur kärlek kan se ut och vad den får människor att göra.
Så sjukt välskriven bok med en huvudkaraktär vars känslor man kan relatera till. Boken är väldigt deppig och framställer olycklig/obesvarad kärlek på ett realistiskt sätt. Språket består av vackra formuleringar och kan upplevas som en aning pretentiöst, men efter ett tag kommer man in i det. Det märks att författaren är skarp!
Skickligt skriven och så på pricken sann. Ester fick mig att ömsom känna irritation och medlidande för henne, mycket för att igenkänningsfaktorn var hög och för att en ville hennes bästa. Tog lite tid att ta sig igenom på grund av språket trots relativt tunn bok.