Vindens skugga

Bokens handling utspelar sig i Barcelona efter andra världskrigets slut. År 1945 är Daniel Sempere 10 år. Han bor med sin pappa i samma hus som familjens antikvariat. En dag får Daniel följa med pappan till ”De bortglömda böckernas gravkammare”. Platsen är hemlig och inrymmer ett bibliotek med bortglömda böcker vars historia ingen vet något om. Endast ett fåtal bokälskare känner till denna gravkammare. För den som besöker platsen för första gången är det tradition att ”adoptera” en bok. Daniel ska således välja en enda bok och ge den sitt beskydd så länge han lever. Hans val faller på en röd bok med gyllene bokstäver, Vindens skugga av Juliàn Carax. Samma natt läser Daniel hela boken utan att sova en blund. Fascinationen för boken gör att han vill ta reda på mer om dess författare. När han blivit vuxen söker han på allvar svar på alla sina frågor om den gåtfulla Juliàn Carax och hans litterära verk. Det Daniel får erfara är att någon bränner alla böcker författade av Carax och att spåren efter författaren sopas igen. Daniels nyfikenhet försätter honom i fara och det dröjer inte länge förrän han har, den minst sagt bindgalne tyrannen, kommissarie Fumero i hasorna. Han börjar dock förstå författarens liv i samma stund som han inser likheterna med sitt eget.

Det bästa med denna succéroman av Carlos Ruiz Zafón med originaltiteln ”la sombra del viento” (Vindens skugga på spanska) är, förutom det förträffliga språket, all mystik och gåtfullhet kring en bok och dess författare samt hur allt knyts ihop till slut. Läsaren får svar på sina frågor, liksom Daniel Sempere. Mindre bra är att boken emellanåt kan uppfattas långsam och rent av tråkig, men det är övergående. Jag kan rekommendera Vindens skugga till alla bokälskare som vill ha en trevlig stund med vemodig romantik och trollbindande spänning och som samtidigt är mottagliga för mystik i tidens anda.