Liten tvåa med potential
Bok av Camilla Davidsson
I den här feelgoodromanen får vi möta Sofia som anser att det viktigaste i livet är att se bra ut i andras ögon. Hon tycker själv att hon lever ett drömliv med ett s.k. fint jobb, en ny lägenhet och en pojkvän som är lika framgångsrik som hon. Men när hon anlitar hantverkaren Arvid så ändras det mesta i Sofias liv.
Sofia är en bestämd tjej som vet exakt vad hon vill. Hon vill ha kontroll på livet så att inget oförutsett händer, hon vill leva upp till sin pappas förväntningar och hon vill ha ett jobb som betalar bra med pengar. För pengar är status och status är makt. Allt det där har hon också men gör det henne lycklig?
Hennes pojkvän är snygg, framgångsrik och hennes pappa gillar honom. Men är relationen så bra som de vill ge sken av? Sofia gör allt för att de ska verka som det lyckliga paret utåt mot deras vänner men inuti skaver det. På jobbet sliter hon dag som natt för att få sin chefs godkännande och gillande men det krävs alltid mer och arbetsbördan är orimlig. Men som ung kvinna i en mansdominerad bransch har man inte alltid så mycket att sätta emot. Det är bara att kavla upp ärmarna och visa framfötterna för att man ska bli accepterad och respekterad.
Jobbet är i alla fall högavlönat och med pengarna köper hon en lägenhet på en av de mer attraktiva adresserna i Stockholm. En lägenhet som visserligen har ett stort renoveringsbehov.
Arvid heter snickaren som ska renovera lägenheten men Sofia tycker mest att han är jobbig och hade inte räknat med att han skulle ta så mycket plats. Sofia som hade det tydligt och klart för sig hur lägenheten skulle renoveras och hade gjort noggranna skisser på hur det skulle se ut. Arvid lägger sig i det mesta och kommer med egna förslag på vad som skulle fungera bättre, något som inte alls uppskattas hos Sofia. Till slut är det inte bara Sofias val kring lägenheten som ifrågasätts utan även val kring pojkvän och arbete, något som får Sofia att se rött.
Den här boken av Camilla Davidsson väcker känslor av frustration hos läsaren. Man vill bara skaka om Sofia och få henne att förstå vad livet handlar om, vad som är viktigt och vad hon borde säga hej då till. Att hon inte ska bry sig så mycket om vad andra tycker och tänker om henne och hennes liv utan istället välja utifrån vad hon själv känner och tycker. Man känner också frustrationen hos Arvid som försöker med just detta utan att få någon respons på sina handlingar.
Boken är verkligen en ögonöppnare där man får chans att stanna upp och reflektera över sitt eget liv och sina prioriteringar. Jag hade dock önskat att få en lite mer bakgrundshistoria om Sofia och hennes relation till sina föräldrar som bara tas upp lite smått trots att det är relationer som påverkar Sofia i sina handlingar.
Hennes pojkvän är snygg, framgångsrik och hennes pappa gillar honom. Men är relationen så bra som de vill ge sken av? Sofia gör allt för att de ska verka som det lyckliga paret utåt mot deras vänner men inuti skaver det. På jobbet sliter hon dag som natt för att få sin chefs godkännande och gillande men det krävs alltid mer och arbetsbördan är orimlig. Men som ung kvinna i en mansdominerad bransch har man inte alltid så mycket att sätta emot. Det är bara att kavla upp ärmarna och visa framfötterna för att man ska bli accepterad och respekterad.
Jobbet är i alla fall högavlönat och med pengarna köper hon en lägenhet på en av de mer attraktiva adresserna i Stockholm. En lägenhet som visserligen har ett stort renoveringsbehov.
Arvid heter snickaren som ska renovera lägenheten men Sofia tycker mest att han är jobbig och hade inte räknat med att han skulle ta så mycket plats. Sofia som hade det tydligt och klart för sig hur lägenheten skulle renoveras och hade gjort noggranna skisser på hur det skulle se ut. Arvid lägger sig i det mesta och kommer med egna förslag på vad som skulle fungera bättre, något som inte alls uppskattas hos Sofia. Till slut är det inte bara Sofias val kring lägenheten som ifrågasätts utan även val kring pojkvän och arbete, något som får Sofia att se rött.
Den här boken av Camilla Davidsson väcker känslor av frustration hos läsaren. Man vill bara skaka om Sofia och få henne att förstå vad livet handlar om, vad som är viktigt och vad hon borde säga hej då till. Att hon inte ska bry sig så mycket om vad andra tycker och tänker om henne och hennes liv utan istället välja utifrån vad hon själv känner och tycker. Man känner också frustrationen hos Arvid som försöker med just detta utan att få någon respons på sina handlingar.
Boken är verkligen en ögonöppnare där man får chans att stanna upp och reflektera över sitt eget liv och sina prioriteringar. Jag hade dock önskat att få en lite mer bakgrundshistoria om Sofia och hennes relation till sina föräldrar som bara tas upp lite smått trots att det är relationer som påverkar Sofia i sina handlingar.