Gösta Berlings saga

Gösta Berlings saga är Selma Lagerlöfs debutroman från 1891. Boken kan också vara det mest egensinniga av författarens verk. Hon skrev romanen utifrån sin egen litterära vision, ännu ganska opåverkad av vad litteraturkritikerna i den tidens kultursfär tyckte om hennes sätt att skriva.

Lagerlöfs debutverk är en saga i en saga. Åtskilliga karaktärers liv och dåd på 1820-talet skildras, men allt får en snygg, sammanhållen inramning genom Gösta Berlings bravader. Boken inleds med att Gösta står i predikstolen – kanske en av de mest ikoniska början någonsin. Han är då präst. En präst i onåd.

Gösta är försupen och har lyckats reta upp folket i bygden, som nu vill avsätta den opålitlige pastorn. Full av ånger och skam strövar han omkring i tiggarskrud. En dag räddas han dock av den mäktiga majorskan på Ekeby och livet får en drastisk vändning. Gösta sällar sig till kavaljererna på Ekeby och så börjar det verkliga äventyret.

Och vilket äventyr det är! Skrönor, eskapader och romanser vävs samman till den legend Gösta Berlings saga blivit. Jag vet inte riktigt vilka andra verk jag ska jämföra romanen med, så unik är den.Den för onekligen tankarna till antika epos av Homeros och Vergilius, men med Värmlands skogar som skådeplats.

Gösta Berlings saga har många år på nacken, ibland kan jag själv känna en oro inför att språket i en så gammal bok ska vara svårt och trögt. I detta fall är det en obefogad oro, för Selma Lagerlöfs språk flyter på med en egen rapphet och tack vare de otaliga berättelserna och händelserna i verket är läsningen alltid lika rolig.