Cilkas resa

Cilka’s Journey
Bok av Heather Morris
År 1942 sänds Cilka Klein till Auschwitz-Birkenau. Hon är sexton år och tvingas bli lägerchefens älskarinna. När befrielsen kommer anser ryssarna att Cilka är en kollaboratör, varpå hon sätts i ett sibiriskt fångläger. En vänligt sinnad kvinnlig läkare hjälper henne att läka och förmå släppa in kärlek i sitt liv trots allt som hänt.
Cilkas resa är en fristående uppföljare till Tatueraren i Auschwitz, som kom ut i Sverige 2018 och blev en stor succé. Jag läste boken när den kom ut och blev helt knockad av den. Den var så skrämmande och berörande och det är en bok som kommer stanna kvar i minnet i resten av mitt liv. Cilka som den här boken handlar om, fanns med lite även i den förra boken och på läsarnas begäran har författaren skrivit en uppföljare. Jag började läsa boken fysiskt men sen när jag skulle köra bil i ett ärende, så letade jag upp ljudboken och började lyssna. Sen föll det sig så att jag lyssnade på hela boken istället. Kanske var det ett dumt val för jag är fortfarande en ganska dålig lyssnare och tappar en del av innehållet till skillnad mot när jag läser boken fysiskt själv. Men det är väldigt smidigt att kunna lyssna när man samtidigt för annat.

Det är en skrämmande historia som berättas. Att leva i fångläger i Ryssland är brutalt och rått och fångarna har inget värde. De får leva på nästan ingen mat alls och kvinnorna får ständigt vara beredda på att männen i lägret våldför sig på dem. Men trots allt elände som är i fånglägret så finns en framtidstro och en dröm om ett bättre liv och tjejerna hittar en stark vänskap och ett systerskap hos varandra. Cilka är en varm och omtänksam person som tänker mer på de andra än på sig själv och hon är lätt att tycka om. Det är en berättelse som inte lämnar någon oberörd och det är ohyggligt otäckt att veta att det har hänt i verkligen. Boken är en viktig påminnelse om att vi aldrig får glömma vad som har hänt utan vi måste fortsätta prata och läsa om det. Författaren skriver bra och jag blir helt fast i berättelsen, dock är den inte lika trollbindande som Tatueraren i Auschwitz, den var snäppet bättre tycker jag.