Bibliotekarien i Auschwitz

The Librarian of Auschwitz
Bok av Antonio Iturbe
"The Librarian of Auschwitz", som är skriven av Antonio Iturbe, utspelar sig under andra världskrigets slutskeende i koncentrationslägret Auschwitz-Birkenau. Handlingen kretsar kring unga 14-åriga Dita Adler, som får i uppgift att ansvara för ett litet och hemligt bibliotek på Auschwitz-Birkenau. Men under krigets sista skälvande månader kan vad som helst hända.
14 utgåvor
Välj utgåva
The Librarian of AuschwitzEngelska - Inbunden
ISBN: 9781627796187
The Librarian of AuschwitzEngelska - Pocket
ISBN: 9781250250834
La bibliotecaria de AuschwitzSpanska - Pocket
ISBN: 9788408119142
The Librarian of Auschwitz (Special Edition)Engelska - Pocket
ISBN: 9781250258038
Bibliotekarien i AuschwitzSvenska - Inbunden
ISBN: 9789177957805
Librarian of AuschwitzEngelska - Ljudbok
ISBN: 9781427287083
The Librarian of AuschwitzEngelska - Inbunden
ISBN: 9781432849290
Bibliotekarien i AuschwitzSvenska - Ljudbok
ISBN: 9789177953548
Librarian Of AuschwitzEngelska - Pocket
ISBN: 9781250211682
The librarian of auschwitz
ISBN: 9781427287076
Bibliotekarien i AuschwitzSvenska - Okänt
ISBN: 9789177953319
Dita är 9 år när kriget bryter ut. De blir flyttade till ett getto där livet ändå går på som vanligt. Så blir det en ny förflyttning. Den här gången till Auschwitz. Helvetet på jorden. Där hamnar henens familj i familjelägret som är nazisternas fasad som de ska kunna visa upp för Röda Korset. Freddy får lov att samla alla barn i block 31 och där ska han och några andra vuxna leka med barnen så att föräldrarna kan arbeta utan att tänka på barnen. Visst blir det lek men Freddy plan är att bedriva skola vilket är förbjudet i lägret. Skola blir det och det har även ett litet bibliotek på 8-10 böcker som Dita får ansvara för. Vi får följa hennes liv under tiden i Auschwitz och i slutet av kriget flyttas hon och hennes mamma till Bergen-Belsen. De som trodde att de redan var i helvetet lär sig att det finns ett värre helvete. När britterna anländer och befriar lägret möts de inte av jubel utan av frågan Varför dröjde ni så länge? Det här är ytterligare en bok som måste läsas för att vi aldrig ska glömma. Jag förstår inte att någon kan överleva under dessa förhållandena. Det är obegripligt. Man ryser och man gråter.
Om böckers betydelse under förintelsen.
Välskriven skildring av en ung flickas kamp i koncentrationsläger.

Som titeln avslöjar utspelar sig boken under andra världskriget. Läsaren får följa tonårstjejen Dita som blivit fråntagen sin barndom på grund av kriget, ett krig som på djupet ändrat livsvillkoren för miljontals människor. Som ett sätt att överleva och skapa en hoppfull tillvaro tar hon på sig ansvaret för det lilla, hemliga biblioteket som hålls gömt i en av barackerna på området. Biblioteket består av en handfull vällästa, och därmed slitna, böcker som används som undervisningsmaterial till de barn som vistas i Auschwitz. Syftet är att barnen ska ha rutiner att förhålla sig till trots att de lever med döden ständigt närvarande. Hennes gärningar bidrar till att barn och vuxna kan fly verkligheten för en stund.

Utöver Dita får läsaren lära känna en rad andra individer och allas livsöden vävs ihop på ett väl genomtänkt sätt.

Det som griper tag i mig är hur Iturbe skildrar vardagen i koncentrationslägret, hur människor kämpar och drivs av en önskan om en bättre tid. Boken är tung, men hoppfull.

Den här berättelsen belyser hur viktig litteraturen är. Mat, vatten och sömn är basala mänskliga behov, men utan kultur är människan inte hel.
Dita är 14 år när hon kommer till Auschwitz med tåget med sina föräldrar från Terezin-gettot i Prag. De placeras i det tjeckiska familjelägret som, trots trånga baracker, vattnig mat och en hemsk vardag, verkar ha lite bättre än de övriga. Det finns bland annat en skola för barnen.
Olika händelser leder till att Dita hamnar som assistent till Freddy Hirsch i skolan och en dag får hon det ärofyllda, men vansinnigt farliga, uppdraget att ta hand om skolans böcker. Det är 8 trasiga, medfarna böcker som inte ser så mycket ut för världen, men är så magiska för barnen, och de vuxna lärarna. Utöver dessa tryckta böcker så räknas vissa av lärarna in i biblioteket som ’levande böcker’, med sina kunskaper och berättelser.
Dita skyddar dem med sitt liv.

Det är en hemsk historia. Dita berättar om trängseln i sovbarackerna. Om allt som pågick under ytan. Om den fruktade dr Mengele och den skräck som han ingjöt i alla. Om stanken, kylan, hungern och rädslan. Tillvaron skildras levande och detaljrikt.

Det är också en berättelse om vardagsglädje, sång, samtal, vänskap, kärlek och hopp.
Det är en viktig bok.
14-åriga Dita anländer till Auschwitz-Birkenau tillsammans med sina föräldrar i slutet av 1943. Dita och hennes mamma placeras i familelägret.

Här får Dita frågan om hon vill bli den hemliga bibliotekarien, vilket hon går med på. De få böcker som finns måste smugglas in, och gömmas för vakterna. Skulle de bli påkomna kan det leda till avrättning.

Livet i Auschwitz-Birkenau är tufft. Hunger, sjukdomar, död och rädsla. Men Dita ger inte upp, hon lever på hoppet att en dag bli fri igen. Man överlever dag för dag.

Boken bygger på Dita Kraus sanna berättelse.

Livet i Auschwitz-Birkenau skildras väldigt levande. Jag har själv varit där, vilket gör att man ser det framför sig, och riktigt är där medan man läser. Det är skrämmande och obehagligt. Den griper verkligen tag i mig som läsare.
Trots det fruktansvärda är det en fin berättelse.

Det är en viktig bok om något vi aldrig får glömma.
Det här är en roman som bygger på den sanna historien om Dita Kraus.

En historia om den unga tjeckiska flickan som blev bibliotekarie på en skola i Auschwitz. Mitt i allt det hemska så fanns det ett familjeläger där man startade en skola för att barnen skulle få nån form av hopp. Böcker var förbjudna men man hade lyckats rädda åtta böcker som Dita vårdade och skyddade med sitt liv.

Tillvaron i Auschwitz-Birkenau skildras väldigt levande och detaljrikt, och obehaget krymper in under skinnet på en. Stanken, kylan, rädslan, hungern och förtvivlan är ständigt närvarande men så mitt i allt finns ett litet ljus, några böcker som förvandlar det mörka till nåt normalt.

Det som kan uppfattas som siffror och statistik levandegörs här. Det är riktiga levnadsöden. Jag var där för ett par år sedan och jag kan verkligen se hur det ser ut, hur de har det och hur det är när jag läser, fast ändå inte.

Det är en bok man vill sträckläsa men ibland var jag tvungen att lägga ifrån mig den när bilderna blev för verkliga. En bit in nämner de fångcellerna i Auschwitz I som är små betongkuber som de bara kunde stå i. När jag var där och såg dem kunde jag inte ens förstå hur någon kunde ta sig in i dem, än mindre hur de kunde överleva. Det är svårt att förstå hur någon kan vara så omänskligt grym och göra det som gjordes mot någon annan.

Otroligt bra berättat och en viktig bok att läsa. Vi får aldrig glömma och vi måste motverka att de kan hända igen.
Boken handlar om 14 åriga Dita som fängslas ihop med sina föräldrar i Terezinghettot i Prag och förs till Auschwitz-Birkenau av nazisterna. I det helvetiska lägret blir hon tillfrågad om hon kan vara den hemliga bibliotekarien för 8 dyrbara böcker.
Som ska gömmas varje kväll. Då får man följa dom vad som händer. Minsta lilla överträdelse kan leda till avrättning o gäller alla.
Romanen "The Librarian of Auschwitz" är skriven av Antonio Iturbe. Boken handlar om den unga 14-åriga Dita Adler. Hon befinner sig i koncentrationslägret Auschwitz-Birkenau och även om hon inte vet det än, är andra världskriget på väg att ta slut. Dita Adler och hennes mor och far har varit i Auschwitz-Birkenau sedan december 1943. När boken börjar är det januari.

På Auschwitz-Birkenau har den före detta idrottsläraren Freddy Hirsch startat en hemlig skola för alla barn och unga som bor i Dita Adlers kvarter. Dita Adler får snart en av de viktigaste uppgifterna i Auschwitz-Birkenau, hon blir bibliotekarie med ansvar för de väldigt få böcker som skolan har lyckats få tag i.

Antonio Iturbe skildrar en av historiens mest hemska skeenden. Människornas situation i Auschwitz-Birkenau är fruktansvärd, men Antonio Iturbe lyckas ändå skildra människor med hopp.