Säg inget om Lydia

Säg inget om Lydia börjar en helt vanlig morgon då familjen Lee förbereder sig för vardagen, men scenen förändras i ett slag när sextonåriga Lydia inte dyker upp till frukosten. Hennes rum är tomt och hennes kropp påträffas inom kort i en närliggande sjö. Gestaltningen av den snabba svängningen och det ögonblick då katastrofen är ett faktum är knivskarp, för där och då rasar tillvaron för Marilyn och James på ett sätt som är oåterkalleligt.

Celeste Ng använder sig av ett lysande grepp som belyser arv och miljö, prestationskrav och inte minst utanförskap. Lydia är den välartade dottern som förväntas infria mammans dröm om en akademisk examen och en medicinsk karriär samt pappans förhoppning om att hans invandrarbakgrund med tiden inte längre ska ligga dem till last och att dotterns generation ska bli helt integrerad och accepterad, på alla plan. Vad Lydia vill med sitt liv är det ingen som bryr sig om att fråga, och det är premissen kring den bortglömda och osynliga flickan på vilken familjen projicerar alla sina drömmar och förväntningar som gör boken så oerhört gripande. För vi vet redan från början att alla historier får inte ett lyckligt slut, och det här är en av de mörka – men ack så finstämda.

Med Lydias död som utgångspunkt rullas sedan bakgrundenshistorien upp. Författaren bygger romanen i lager som sakta smälter samman, fragment växer till en helhetsbild och Lydias död sätter en sorgkantad prägel och tycks färga av sig likt sotiga fingeravtryck på händelser som utspelat dig långt innan hon kom till världen. Det är fascinerande hur mycket som ryms i denna relativt korta roman, och samtidigt ett kvitto på vilken oerhört talangfull berättare Celeste Ng är.