Selektiva Selma
Bok av Josefine Sandblom
Selma trivs inte med att vara pensionär. Alla hennes vänner har gått bort och emellanåt önskar hon att även hennes egen man ska gå samma väg. För att kunna hantera sin jobbiga vardag hittar hon på olika saker som ligger utanför lagen. När Selma läggs in på sjukhus utvecklas en oväntad vänskap mellan henne och en av vårdarna på sjukhuset.
Denna bok tar det ett tag att hämta sig ifrån. Boken beskrivs som en feelgood med både svärta och humor och det är sant. Jag skrattade högt flera gånger, men samtidigt fick jag också många klumpar i halsen. Ett av syftena med boken är att uppmärksamma selektiv ätstörning, en diagnos som blev erkänd som sjukdom 2013. Bokens huvudperson har i hela sitt liv haft ett minst sagt begränsat matintag som består av pommes, chips, snabbmakaroner och ibland lite kyckling.
Selma är 70+ och bor i Motala med sin man Fridolf sedan cirka fyrtio år tillbaka och hon är så innerligt trött på sitt liv. De få vänner hon haft är döda och hon tycker att Fridolf är så trist. Enda sättet för henne att känna lite livslust och spänning är att göra saker man inte får, som att tex klippa sönder andras tvätt. Samtidigt har Selma ofta ont i magen, men ingen läkare har hittills kunnat hjälpa henne och säga vad hon lider av.
Två mil därifrån i Borensberg bor undersköterskan Eva-Lisa. Hon lever ensam med sin tolvårige son Gabriel sedan hennes man lämnat henne och sonen för grannens artonåriga dotter. Eva-Lisa bor kvar i deras hus med ett gigantiskt lån och en usel lön, samtidigt som hennes grannar är exmakens nya svärföräldrar.
En dag hamnar Selma akuten för magsmärtor och träffar Eva-Lisa. Selma är sannerligen inte den trevligaste patient avdelningen har skådat, men sakta växer en vänskap fram mellan de båda kvinnorna. Sen blir ingenting sig likt igen.
Jag tyckte väldigt mycket om den här boken även om Selma är en riktig ragata i början. Tänk att Fridolf så tålmodigt stått vid hennes sida i fyrtio år!
Selma är 70+ och bor i Motala med sin man Fridolf sedan cirka fyrtio år tillbaka och hon är så innerligt trött på sitt liv. De få vänner hon haft är döda och hon tycker att Fridolf är så trist. Enda sättet för henne att känna lite livslust och spänning är att göra saker man inte får, som att tex klippa sönder andras tvätt. Samtidigt har Selma ofta ont i magen, men ingen läkare har hittills kunnat hjälpa henne och säga vad hon lider av.
Två mil därifrån i Borensberg bor undersköterskan Eva-Lisa. Hon lever ensam med sin tolvårige son Gabriel sedan hennes man lämnat henne och sonen för grannens artonåriga dotter. Eva-Lisa bor kvar i deras hus med ett gigantiskt lån och en usel lön, samtidigt som hennes grannar är exmakens nya svärföräldrar.
En dag hamnar Selma akuten för magsmärtor och träffar Eva-Lisa. Selma är sannerligen inte den trevligaste patient avdelningen har skådat, men sakta växer en vänskap fram mellan de båda kvinnorna. Sen blir ingenting sig likt igen.
Jag tyckte väldigt mycket om den här boken även om Selma är en riktig ragata i början. Tänk att Fridolf så tålmodigt stått vid hennes sida i fyrtio år!