Den sorgsne busschauffören från Alster

Gunnar Barbarotti och Eva Backman är tillbaka i en ny deckargåta präglad av typiska nesserska kännetecken. Under en vistelse på Gotland blir de båda Kymlingepoliserna av en händelse inblandad i ett märkligt fall med en busschaufför som har hotats till livet. Fullt rimligt på ett plan då han har ett antal ungdomars liv på sitt samvete efter en bussolycka där han var föraren, men inte desto mindre uppseendeväckande i all sin komplexitet. När Albin Runge störtar mot sin död från en Finlandsfärja ändrar ärendet karaktär och går från att vara ett mysterium till ett regelrätt polisärende, för att sedan definieras som ett självvalt slut. Runge var trots allt en bruten man. Barbarotti och kvinnan i hans liv tycker sig dock ana en skavande diskrepans. Det är något som inte stämmer och de bestämmer sig för att ta reda på vem som döljer sig bakom den ödesmättade brevsignaturen Nemesis – även om de får bedriva spaningarna på sin fritid.

Gång på gång tycks hoppet vara ute, Håkan Nesser hotar med att lägga pennan på hyllan. Som tur är ändrar han sig lika regelbundet och därmed har vi återigen fått nöjet att återse radarparet Barbarotti och Backman. Utredningsarbetet är som alltid under Barbarottis ledning intuitivt och styrt av magkänslan, medan Eva Backman står för strukturen. Själva handlingen är klurig och anekdotisk utan att vara överdrivet bloddrypande, samt uppburen och präglad av en stilistisk formuleringskonst som är i en klass för sig inom den svenska spänningslitteraturen. Det är aldrig andlöst spännande, men det är ändå precis som sig bör – underfundigt och underhållande i en välavvägd balans som bara Håkan Nesser kan åstadkomma.