Frankenstein

Doktor Frankenstein är en fanatiskt vetenskapsman som tror sig ha kommit livets gåta på spåren. Redan i unga år fängslas han av naturfilosofin och som forskare så upptäcker han hemligheten med livgivandet. Frankenstein skapar en varelse, med vissa likheter med en människa men betydligt större, starkare och tåligare. Doktorn blir dock chockad när denna varelse får liv och dessutom visar sig ha en egen personlighet som grubblar över livets mening, fast just det senare dröjer det ett bra tag innan han förstår. Doktorn har skapat ett monster och han blir sjuk av chocken över sin skapelses existens.

Tillkomsten av denna bok är lika berömd som boken i sig. 1816 vistas Mary och hennes man poeten Percy Shelley vid Genèvesjön i Schweiz över sommaren tillsammans med bl a Lord Byron. Sommaren är regnig och på kvällarna sitter de vid den öppna spisen. De kommer överens om en tävling, att skriva varsin historia med temat övernaturligt. Mary Shelley börjar skriva en novell, som sedan växer till en roman. Hon är bara 18 år när hon börjar skriva Frankenstein (som kom ut 1818).

Ja, man kan visst säga att Frankenstein är den första sci fi-romanen, eftersom den utgår från vetenskapligt kunnande och utveckling och tydligt tar avstånd från tidigare epokers vidskeplighet. Romanen tar också upp forskarens ansvar över sin forskning, vilka konsekvenserna blir av en teknisk utveckling. Dåtidens syn på intelligensens natur visar sig också, monstret är från början varken ond eller god, utan påverkas av sina upplevelser och erfarenheter, varelsen är uppfylld av vetgirighet och en längtan efter närhet. Romanen vill visa på det naturvetenskapliga tänkandet där vetenskaplighet och rationalitet har tagit över religionens roll som uppfostrare.

Boken är en sci fi-roman för den utgår från den verklighet som då är var känd och de tekniska landvinningar som då gjorts och håller sig till naturvetenskapens spelregler kombinerat med författarens spekulationer om vart denna utveckling kan föra oss.

Den utgåva jag läste har dessutom ett efterord skrivet av Jon-Henri Holmberg som kompletterar läsupplevelsen.