Balladen om sångfåglar och ormar

I början hade jag väldigt svårt att ta till mig karaktärerna. Kanske berodde det på att huvudkaraktären är President Snow som ung, och i de tre föregående böckerna är han den karaktär som man hatar. Men efter att ha släppt de tidigare böckerna och enbart fokuserat på den nuvarande handlingen så kom jag in i den. Jag älskar teorin bakom Panem, de 12 distrikten som omringar huvudstaden, de olika klassamhällena och rikedom vs fattigdom. Trots att Hungerspelen är ett barbariskt sätt att upprätthålla freden, genom att låta 24 spelar tävla om vem som överlever längst, så är det väldigt spännande.
I denna boken är fokusen mer på mentorerna än till själva spelarna, vilket jag tycker är en intressant vinkel. I de andra böckerna så spelar mentorerna en väldigt liten roll, så det är intressant att få se Hungerspelet från deras perspektiv.