Balladen om sångfåglar och ormar

Hungerspelen, #4
The Ballad of Songbirds and Snakes
Bok av Suzanne Collins
Boken utspelar sig 64 år innan Hungerspelen-trilogin då Coriolanus Snow inför de tionde Hungerspelen blir utsedd som mentor för en kvinnlig deltagare. Det är under hans värdighet, men de får känslor för varandra. Här får vi lära känna Coriolanus innan han blev president, och boken tar upp frågor som makt, ära, pengar, prestige och våld.
Kuslig och distinkt framtidsdystopi.

Jag tyckte mycket om att läsa Suzanne Collins Hungerspels trilogi och hade stora förväntningar på denna bok som tidsmässigt äger rum före den tidigare Hungerspels trilogin. Nu får jag läsa om Coriolanus Snow och får en inblick i vad som har format honom som person. Handlingen präglas av etik, moral, makt och vilka ställningstaganden karaktärerna gör. Hur långt är en människa är beredd att gå för att skydda andra och sig själv. Det är halsbrytande, skrämmande, våldsamt, vackert och romantiskt. En bok som inte lämnar dig oberörd.
Senaste delen i hungerspelen serien. Tionde hungerspelen ska hållas och du får följa en av mentorerna som ska guida en ovanlig flicka som spelare. Fint språk, spännande karraktärer. Lite minus då jag tycker att de tidigare böckerna om katniss har varit bättre. Lite seg innan den kommer igång.
Det här är den fjärde boken om Hungerspelen och utspelar sig drygt 60 år före trilogin.

Huvudpersonen i boken är 18-åriga Coriolanus Snow som bor i huvudstaden och som tillsammans med 23 kurskamrater valts ut för att fungera som mentorer åt de ungdomar från de 12 distrikten som lottats fram under Slåttern, till att strida i Hungerspelen tills bara en enda deltagare finns kvar.

I boken är det den 10:e omgången av Hungerspelen som utspelar sig och det är intressant att på detta vis få läsa om hur det var i början och hur saker har tillkommit och justerats under årens lopp för att bli det jippo som framställs i trilogin. Det är också intressant att få huvudstadens perspektiv på saker och ting, som kontrast till trilogin där vi får följa Katniss som är från distrikt 12, det fattigaste av alla distrikt.

Men en nackdel med detta är att man tyvärr missar mycket som sker inne på arenan, eftersom man inte får något perspektiv inifrån. Och det var det som i alla fall jag tyckte var absolut mest spännande i de tidigare böckerna. Det är fortfarande spännande men det blir alldeles för distanserat när man bara ser det via en tv-skärm.
Jag hade gärna sett att boken kunde ha skiftat perspektiv ibland och kanske haft vartannat kapitel Coriolanus och vartannat Lucy Gray.

Vissa partier är dessvärre också ganska sega och händelselösa och den 552 sidor långa boken hade enligt mig mått bra av att kortas något.
Jag tycker definitivt att Balladen om sångfåglar är en läsvärd bok för den som gillar Hungerspelen-trilogin om än jag kan tycka att den känns lite onödig. Dock var det ändå mycket intressant att få veta mer om bakgrunden till Hungerspelen och hur de uppkommit samt hur de utvecklade sig. Det var även intressant att läsa om Coriolanus och få reda på hur han blev den grymma presidenten Snow. Boken känns däremot lite utdragen och vid ett flertal tillfällen tänkte jag att den hade kunnat sluta, men som sagt är det ändå en läsvärd bok.
I denna bok följer vi en ung Coriolanus Snow och hans väg till "framgång".
Ett nära möte med Hungerspelen som förädrar hans liv och planerna på universitetsutbildning.
Jag gillade boken även om den inte suger tag i mig på samma sätt som de första tre böckerna men jag fastnar inte för Coriolanus och hans historia utan vill veta mer om Flocken.
Där kan Suzanne Collins spinna vidare med ytterligare ett par böcker.
Vilka Flocken är?
Det får du veta om du läser boken.
Boken följer en 18-årig Snow när han får i uppdrag, att tillsammans med andra studenter, bli mentorer i det 10:e Hungerspelen, någonting som aldrig har gjorts förut. Snows är en fin gammal familj i Panems värld därför blev Snow väldigt chockad när han fick bottenskrapet, den kvinnliga deltagaren från Distrikt 12, Lucy Grey. Men ju längre han lär känna henne desto mer smittas han av hennes energi. Ja det är riktigt svårt att inte tycka om Lucy som karaktär och det var väldigt intressant att få vara tillbaka i Panem så kort efter det berömda kriget. För även om arenan inte är lika flashig som i Hunger Games så är det absolut en mörkare behandling av deltagarna som vi får ta del av.
Jag älskade att utforska och lära mig mer om bakgrunden till vissa saker som är självklara i Hungerspelsböckerna men kvaliten svajade något så otroligt mycket. Vissa delar älskade jag, annat ville jag läsa mer om och vissa saker brydde jag mig inte alls om och fann väldigt svårt att ta mig förbi. Jag kan ännu inte säga om detta är en bok som jag gillade. Tyckte absolut om att få lära mig mer om Panems historia och det var kul att träffa Lucy Grey och andra karaktärer, men njae detta var nog inte en höjdare annars måste jag nog erkänna, men som sagt faktamässigt var den riktigt intressant!
En uppföljare på serien om Katniss Everdeen som gav höga förväntningar men föll lite i utförande. Boken hade mått bra av att vara något kortare än sina drygt 500 sidor då den stundvis blev onödigt utdragen. Trots detta är det en spännande historia som är väl värd att läsas för att förstå bakgrunden till Hungerspelen och dess uppkomst.
Efter att ha läst många negativa recensioner på denna prequel till Hungerspelen valde jag att se boken som "en helt ny"- jag förväntade mig inga svar kring Hungerspelen eller Coriolanus, utan såg bara fram emot att höra mer om hans tidigare liv.
Jag tyckte ändå boken gav svar och små hintar till varför han är som han är i Hungerspelen, även om man såklart skulle vilja veta mer. Jag tyckte boken kändes kort trots sina dryga 550 sidor och hade gärna följt Corio mer.

Boken är välskriven och enkel att läsa men rekommenderar att läsa Hungerspelen-trilogin först så man får lite mer kött på benen. Vore jättespännande om dom gjorde film även på denna!
I den här boken får vi följa Coriolanus Snow innan han blev president. Det är det tionde hungerspelet och man får följa hans resa som mentor till en flickspelare från distrikt tolv. Från början är detta bara en uppgift från skolan men den leder sedan till en händelserik relation mellan de båda och Coriolanus tycker att det är något speciellt med just den här flickan.

Jag tyckte om den här boken ganska mycket faktiskt. Det är spännande att den handlar om de tidiga hungerspelen och när man läser den förstår man hur mycket som faktiskt har ändrats, trots samma spel. Den har en spännande handling! Slutet i boken gick lite för snabbt enligt mig då det kändes som att det blev så bara för att det skulle bli ett slut.

Språket i boken är väldigt lätt att förstå och den är generellt väldigt lättläst då jag själv inte kunde slita den ifrån mig. Den är detaljrik som gör att man känner sig delaktig på nåt vis.

Den får 4/5 stjärnor av mig p.g.a att slutet var så hastigt, men boken är jättebra och värd att läsas!
En så kallad ”prequel” till Hungerspelen trilogin om Katniss Everdeen. Här lär vi känna President Snow som ung man alldeles före dem tionde Hungerspelen ska börja. Vi får följa honom och hans skolkamrater samtidigt som Hungerspelen pågår.
Även om jag tyckte att det var kul att få lite mer bakgrundsinformation om Snow och själva uppkomsten till spelen så kändes det som att vi bara skrapade på ytan. Speciellt eftersom det enligt mig blev ett väldigt abrupt slut.
Boken ger en förklaring till vad som hände innan de tre böckerna om Hungerspelen och Katniss. Vi får följa Coriolanus Snow och hans familj.
Det är intressant att få veta hur Hungerspelen fungerade på den tiden och lite spännande blir det när det mesta kastas på enda flera gånger.
Vi får följa Coriolanus Snow när han förbereder sig som mentor inför det tionde Hungerspelet. Han ska snart ta examen och mentorskapet ökar hans chans till att få ett stipendium för vidare universitetsstudier. Under slåttercermonin tilldelas mentorerna sina respektive spelare. Snow blir chockad när han upptäcker att han har blivit mentor för den kvinnliga deltagaren från Distrikt 12. Ett förnedrande uppdrag för en Snow. Nu ligger mentorns och spelarens öde i varandras händer och de måste lita på varandra för att överleva, för spelaren rent bokstavligt. Men Snow börjar få känslor för sin spelare och tummar lite på reglerna. Detta ska få oanade konsekvenser för dem båda.

Precis som med trilogin om Katniss så är den här boken en spännande berättelse från första sidan. Man får en inblick i hur den blivande presidenten för Panem har formats, vilken betydelse strävan efter ära och makt har haft i hans liv och vilket pris han har betalat för det, vilka konsekvenserna blivit. Collins vill få oss att börja tänka på vad man själv är beredd att betala för ära och makt, för pengar och prestige, för omsorgen om ens närmaste, för bevarandet av minnena av nära och kära. Och kan vi alla kanske ha en Snow inom oss? Hur kommer han fram i så fall, under vilka omständigheter? Alla är vi förmögna till att begå onda handlingar, men gör det en till en ond människa då?

Författaren diskuterar även behovet av kontroll och det sk samhällskontraktet, behovet av en civilisation, ett organiserat samhälle och betydelsen av dess frånvaro. Denna bok tycker jag är mer filosofiskt inriktad än Hungerspelstrilogin men å andra sidan behövs nog det också eftersom syftet är att ge en bild av Coriolanus Snows utveckling mot vad som komma skall. Att boken är mer filosofiskt diskuterande betyder inte att det saknas spänning; man slukar sidorna och de nästan 500 sidorna går snabbt att läsa.
Tyvärr var denna boken en besvikelse för mig. Hunger games-triologin är en av mina favoritbokserier men denna boken kom inte alls upp till den nivån som de tre andra håller. Det som var bra med boken var att man fick veta mer om hunger games historia, hur de olika momenten kommit till osv.
Tyvärr är historien svag, själva hungerspelet dåligt och alla karaktärerna är riktigt svåra att tycka om.
Positivt är dock att detta inte var en fortsättning på Katniss historia, utan att boken utspelar sig i en helt egen tid.