Balladen om sångfåglar och ormar

Det här är den fjärde boken om Hungerspelen och utspelar sig drygt 60 år före trilogin.

Huvudpersonen i boken är 18-åriga Coriolanus Snow som bor i huvudstaden och som tillsammans med 23 kurskamrater valts ut för att fungera som mentorer åt de ungdomar från de 12 distrikten som lottats fram under Slåttern, till att strida i Hungerspelen tills bara en enda deltagare finns kvar.

I boken är det den 10:e omgången av Hungerspelen som utspelar sig och det är intressant att på detta vis få läsa om hur det var i början och hur saker har tillkommit och justerats under årens lopp för att bli det jippo som framställs i trilogin. Det är också intressant att få huvudstadens perspektiv på saker och ting, som kontrast till trilogin där vi får följa Katniss som är från distrikt 12, det fattigaste av alla distrikt.

Men en nackdel med detta är att man tyvärr missar mycket som sker inne på arenan, eftersom man inte får något perspektiv inifrån. Och det var det som i alla fall jag tyckte var absolut mest spännande i de tidigare böckerna. Det är fortfarande spännande men det blir alldeles för distanserat när man bara ser det via en tv-skärm.
Jag hade gärna sett att boken kunde ha skiftat perspektiv ibland och kanske haft vartannat kapitel Coriolanus och vartannat Lucy Gray.

Vissa partier är dessvärre också ganska sega och händelselösa och den 552 sidor långa boken hade enligt mig mått bra av att kortas något.