Där kräftorna sjunger

Where the Crawdads Sing
Bok av Delia Owens
Kya Clark bor ensam utanför en liten stad och lever i ett med naturen. Hon kallas för Träskflickan och det har sedan länge spridits elaka och osanna rykten om henne. När en död kropp hittas blir Kya genast misstänkt. En mordutredning påbörjas, och snart uppdagas det vem Kya egentligen är.
Den som spar hon har. Och jag sparade en viss födelsedagsbok till sist. Jag förstod nämligen att zoologen Delia Owens bok Där kräftorna sjunger skulle bli… en speciell upplevelse. Inte är jag blind, utan jag har noterat att boken är en riktig bästsäljare. Jag har försökt att värja mig och inte läsa omdömen eller recensioner om boken. Men när min svärmor berättade att hon läst boken och tyckte att den var bra förstod jag att jag skulle känna likadant.

Bokens händelser utspelar sig växelvis på 1950-talet och 1960-talet, upp till 1970-talet till dess att berättelsen går ihop. Därefter följer en kort resumé av de sista åren. Kya Clark är en flicka som lever i en trasig familj. En familj som en efter en lämnar den fallfärdiga bostaden i träskområdet. Till sist är Kya ensam kvar och med en otrolig styrka lyckas hon överleva. Men hon är inte väl ansedd i samhället. Hon hånas och det sprids rykten om henne. Detta trots att hon får flera böcker publicerade, böcker om djur och natur i träsklandet. Men när en död manskropp hittas blir Kya, eller Träskflickan som hon kallas, misstänkt för mord.

Den här boken är så sorglig, så sorglig redan från början. Kya är totalt utsatt, men med ett jävlar anamma och en klok liten skalle lyckas hon överleva trots att hennes familj, en efter en, överger henne. Hon är bara ungefär sex år när mamman drar, till exempel. Kya tvingas lära sig att leva av naturen för att tjäna pengar till sånt hon inte själv kan producera eller fånga. De flesta är väldigt elaka mot henne, men det finns en och annan som är genuint god och vill hjälpa henne.

Det lilla persongalleriet skildras med enkla penseldrag, naturen och djuren tycks vara enklare för författaren att beskriva. Den som står ut och som samtidigt är så onåbar är huvudpersonen själv. Det är så en rörs till tårar nästan, när en läser om flickans liv. Men vilka vändningar berättelsen tar! Jag har då aldrig läst nåt liknande. Sorgligt och gripande. Det var alldeles jättesvårt att lägga den här boken ifrån mig. Och nu har jag läst ut den.

Mitt omdöme blir det högsta