Allt jag borde ha sagt

When All Is Said
Bok av Anne Griffin
Irländske Maurice Hannigan, 84 år gammal, sitter i baren på ett hotell i Rainsford, County Meath, och utbringar under kvällen fem skålar för fem personer som haft ett avgörande inflytande på hans liv. Först ut är brodern Tony, som Maurice alltid avgudat.Tony som lärde honom att läsa och skriva och som skyddade honom men som alldeles för tidigt gick bort i TBC, vilket betydde att Maurice fick ärva fädernegården och bli jordbrukare. Sedan skålar Maurice för dottern Molly som aldrig hann leva, svägerskan Noreen som tillbringade sitt liv på institution, sonen Kevin som aldrig dragit jämt med Maurice och slutligen skålar Maurice för hustrun Sadie som han älskat över allt annat. Till sist bekänner han också vad som hände med det guldmynt han som tioåring hittade hos familjen Dollard, vars historia är så tätt sammanflätad med hans egen.
Det här är en bok som hade potential att bli en riktig favorit hos mig.

Vi följer Maurice, som är dryga 80 år och sitter i en bar och ser tillbaka på sitt liv. I tur och ordning skålar han för de människor som betytt mest för honom. Varje person får vi lära känna genom Maurice berättelse om dem. Han skålar för sin bror, sin dotter, sin svägerska, sin son och sin fru. Var och en berättar han länge och väl om i nostalgisk ton.

Trots en väldigt bra idé och tanke med boken blir den inte sådär bra som jag önskar. Det blev en helt okej läsupplevelse men ändå något av en bevsikelse. Med undantag för slutet som var sådär tårdrypande sorgligt. Möjligen kan det bli en sådan bok som etsar dig fast och växer med tiden. Vi får se.
Irländske Maurice Hannigan, 84 år gammal, sitter i baren på ett hotell i Rainsford, County Meath, och utbringar under kvällen fem skålar för fem personer som haft ett avgörande inflytande på hans liv. Först ut är brodern Tony, som Maurice alltid avgudat.Tony som lärde honom att läsa och skriva och som skyddade honom men som alldeles för tidigt gick bort i TBC, vilket betydde att Maurice fick ärva fädernegården och bli jordbrukare. Sedan skålar Maurice för dottern Molly som aldrig hann leva, svägerskan Noreen som tillbringade sitt liv på institution, sonen Kevin som aldrig dragit jämt med Maurice och slutligen skålar Maurice för hustrun Sadie som han älskat över allt annat. Till sist bekänner han också vad som hände med det guldmynt han som tioåring hittade hos familjen Dollard, vars historia är så tätt sammanflätad med hans egen.

En fantastisk och varm bok om relationer, sorg och familjeband. Denna bok berörde och kunde inte sluta läsa när jag väl börjat läsa. 

En måste-bok att läsa och som jag varmt kan rekommendera!