Kockskola för ensamma hjärtan

Som kock och som Irlandsentusiast var jag ju bara tvungen att läsa den här boken och jag blev inte besviken. Det är en mysig bok med hög igenkänningsfaktor både vad det gäller omgivningarna och recepten. I boken får man lära känna Alice som efter en skilsmässa och ett tråkigt jobb behöver något annat som hon kan försörja sig på. Hon öppnar en kockskola hemma i sitt hus för alla som vill lära sig att laga mat. Kursdeltagarna har alla sin egen anledning till varför man vill gå i kockskola och man får lära känna de mest skilda personligheter.

Marita fortsätter att skriva feelgood-romaner som utspelar sig på härliga Irland. Denna gång får vi följa med Alice mot hennes drömmar.

Boken handlar om att man ska våga följa sina drömmar, om det vanliga fenomenet att kvinnor står tillbaka från sina ambitioner för en man och familjelivet. När Alice skiljer sig från sin man vet hon inte riktigt vem hon är och hon är fast i ett jobb där hon aldrig riktigt har trivts. Nu pushar hennes vänner henne till att fullfölja sin dröm som hon alltid har haft.

Man får verkligen budskapet från boken att det aldrig är för sent att följa sina drömmar och ändra bana i sitt liv, något som är riktigt inspirerande att läsa. Jag tycker att Marita verkligen har lyckats med den här boken och jag kan absolut rekommendera den.

Det här är en riktigt mysig feelgood-bok. Det här är sockersött. Det är som att läsa ett manus till en Lasse Hallström-film.

Marita Conlon-McKennas ”Kockskola för ensamma hjärtan” är inget litterärt mästerverk. Men man mår bra av att läsa den. Man blir glad. Och det är en välkommen motsats till alla spänningsromaner jag läser. Ett sött litet lyckopiller.