Ullstein 29124 Moström.Eisige Dornen

ADN...Moström tar upp ett intressant ämne i denna bok, mer ska jag inte säga för att inte avslöja för mycket. Ett antal fridfulla dödsfall inträffar där offren lämnas med en blå ros i sina knäppta händer. Det är spelskulder, sobrilberoende och attraktion mellan kollegor, men vad är det här med bortpetande av krutonger i salladen? Och vad är det Carolina har så svårt att förstå? Och är det inte dags för kriminalkommissarie Johan att ta ställning?

Handlingen kändes seg och jag fick inte till någon större spänningskänsla till en början. Alldeles för långt in i boken kände jag att allt var inne på rätt spår igen. Äntligen kunde jag inte slita mig från boken! Privatliv varvas med yrkesliv och återigen fick Rikskriminalens gärningsmannaprofilgrupp lite att bita i.

Författaren Jonas Moström har jag upptäckt på senare år. Det vill säga jag har läst hans Nathalie Svensson-böcker som har Uppsala som miljö. Det är nämligen där psykiatrikern Nathalie Svensson bor, hon som nu för fjärde gången har blivit tillkallad för att hjälpa Rikskriminalens Gärningsmannaprofilgrupp i boken Trogen intill döden.

I den här boken sker ett antal märkliga dödsfall av till synes friska människor på olika platser i Sverige. Det börjar med en elitidrottsman, till exempel, och fortsätter med en pilot och en ung dansare. Dödsfallen skulle ha kunnat passera som självmord – om inte nån lämnat en blå ros vid varje offer. Nathalie Svensson, polisen Johan Axberg och de andra i Rikskriminalens Gärningsmannaprofilgrupp får i uppdrag att lösa fallen och hitta mördaren. När Johans egen farmor blir vittne blir det förstås extra svårt att låta bli att ha semester för honom…

Jag tycker att boken är lite seg, ärligt talat. Samtidigt handlar den om ett ämne som jag inte vill avslöja, för då blir det här en spoiler. Att boken känns seg har kanske just med ämnet att göra, ett ämne som har debatterats och diskuterats under lång tid. I övrigt är det välskrivet och spännande, men jag önskar att förlaget hade hjälpt till lite bättre med korrekturläsning.

Mitt omdöme blir ändå högt – för ämnets skull.

Här har vi ytterligare en bok i serien om överläkaren i psykiatri, Natalie Svensson, kriminalkommissarie Johan Axberg och de övriga i gärningsmannaprofilgruppen. Du kan ha fördel av att ha läst de tidigare böckerna (om du tycker att det är viktigt att ha litet bakgrundshistoria till de olika karaktärerna), men det fungerar ypperligt att läsa boken även om du inte har det. Den handlar om ett fristående fall och även om det görs referenser till tidigare böcker är det lätt att följa med i handlingen.
Flera döda hittas i sin säng med händerna knäppta kring en blå ros. Till en början ser det ut som om de har dött en naturlig död, men det stämmer inte riktigt med de arrangerade rosorna. Dessutom hittas de döda över hela Sverige. En fotbollsspelare i Skåne, en dansös i Göteborg, en pilot i Kiruna… Vad, om något, har de gemensamt? Har motorcykelklubben Deadly Roses något med dödsfallen att göra och var kommer nästa dödsfall ske?
Som i de övriga böcker jag läst av Moström flyter handlingen på och det är lätt att dras med i spänningen. Trivsam läsning