Kejsarn av Portugallien

Kejsarn av Portugallien räknas som ett av Selma Lagerlöfs främsta verk. Boken utkom 1914 men är än i dag fortfarande lika omtyckt. Jag har under en längre tid velat fördjupa mig i Lagerlöfs klassiker och valde först denna bok eftersom så många talar gott om den. Det är inte bara det att boken är en fantastisk skröna, den är även vad jag fått beskrivet för mig en djupgående psykologisk skildring av tvättäkta faderskärlek.

Jan i Skrolycka vill verkligen inte ha barn. Men så ska han till sin stora förskräckelse ändå bli pappa. Det är mitt uppe i hans förtvivlan över det stundande faderskapet som Kejsarn av Portugallien inleds. När han första gången får syn på sin lilla flicka Klara Gulla smälter hans hjärta bums. Alla farhågor är som bortblåsta! Det är då en annan rädsla tar vid: Tänk om något skulle hända hans ögonsten. Jan blir en riktig hönsmamma.

Faderskärlek i Selma Lagerlöfs Kejsarn av Portugallien

Jan och Klara Gulla har en jättefin relation. Det är en sann glädje att få läsa om den, hur den lilla flickan sprider ljus i den fattige torparens tillvaro. Jag tar med mig många fina insikter om hur rik man är när man älskar och älskas. Som så många andra av Selma Lagerlöfs böcker utspelar sig Kejsarn av Portugallien i det vardagliga 1800-talets Värmland. Glimtar ur mänsklig tillvaro vävs samman med skrönor och skapar den där fantastiska stämningen som är så typisk för Lagerlöfs berättande.

Det stora utrymme Jans och Klara Gullas kärlek får redan i början av boken är en stark hint om att livet på torpet kanske kommer förändras drastiskt – och till det sämre. När Klara Gulla blir äldre och börjar jobba på annan ort rasar Jans värld samman. Han blir rent av galen och får för sig att han är Kejsarn av Portugallien – så tar boken fart.