Återstoden av dagen

En av nobelpristagaren Kazuo Ishiguro's allra främsta verk är Återstoden av dagen, som även dramatiserats som film med Hopkins i huvudrollen som den passionerade butlern. Boken tar sitt avstamp i den engelska landsbygden under 1950-talet då butlern Stevens tar semester för första gången i sitt liv och beger sig iväg på en resa med en bil. Olika minnen vecklas upp och väldigt personligt porträtt framträder över en människas levnadsöde och idévärld. Romanen kretsar mycket kring den pliktkänsla som Stevens är mycket noga vid att upprätthålla. Det finns något nästan melankoliskt och sorgligt när den moderna världen långsamt trycker undan den yrkesstolthet han känner, men som kanske inte riktigt passar in i efterkrigstiden. Boken är långt ifrån en essä över "den gamla goda tiden" utan är mer ett porträtt över en människas liv. Det är lätt att kunna sätta in sig i berättelsen och miljön som beskrivs kommer verkligen fram i Ishiguros mästerliga prosa. Det blir en tydlig uppdelning i boken mellan den världen, som återkommer i form av minnen och den världen där Stevens reser runt på landsbygden. I en dubbel bemärkelse är det frågan om både en yttre och en inre resa. Det finns en mycket vacker linje genom romanen som utan att egentligen handla om något, ändå väver samman en mycket vacker berättelse. Här finns också ett intressant upptecknande av hur världen förändrades under åren kring andra världskriget och det slår ett par historiska vingslag genom boken, när Stevens arbetsgivare är i centrum för olika möten mellan de inblandade länderna i kriget.