Kajakbyggerskan

Bok av Gunilla Cullemark

Livet omkullkastas totalt för Mia när hennes långa samboförhållande tar slut. Efter separationen tappar hon fotfästet och isolerar sig hemma i lägenheten. Dagarna fyller hon med att slösurfa på nätet och betrakta livet som pågår i vårsolen utanför hennes fönster. Men så hamnar hon på en webbsida om kajakbygge. Sidan drivs av australiensaren Jim. Hans ritningar inspirerar Mia till att bygga en egen kajak, trots att hon inte gjort något liknande sedan träslöjdens skeva smörknivar.

Det dröjer inte länge förrän hon inser att hon tagit sig vatten över huvudet och måste hitta någon som kan det där med att bygga kajaker. Hon vänder sig till Jim som blir hennes byggcoach.

I takt med att kajaken tar form börjar Mia att må allt bättre. Livet ser ljusare ut igen och hon dokumenterar sitt kajakbygge i ett skrivhäfte som snabbt fylls. Desto svårare har hon att hitta de rätta orden med sin knaggliga engelska när hon mejlar med Jim. Men med lite god vilja och hjälp av ordböcker går det. Mejlen till Jim blir allt mer förtroliga och en dag berättar han att han ska till Schweiz på tjänsteresa, fast det är Sverige han menar ...

Mia känner ett allt starkare sug att släppa taget om sitt gamla liv, att ta på sig vandringskängorna och bara gå, som hennes farmor brukade säga. Men kommer Mias kajak att bära henne?

Kajakbyggerskan är en upplyftande feelgood om en kvinna som tar sig an en livskris på ett kreativt och originellt sätt.

Gunilla Cullemark föddes i Norrtälje 1960. Idag bor hon i Stockholm och ger kurser och workshops som inspirerar till berättarglädje och skrivlust genom sitt företag SkrivSprånget. Författardrömmarna som väcktes redan i skolåldern tog henne så småningom till en skrivarverkstad och studier i litteraturvetenskap. Gunilla har tidigare kommit ut med romanen Luskokarungen och novellsamlingen Vinddrake samt skrivit manus till flertalet pjäser för kulturföreningen RoJ.

Mindre

Livet omkullkastas totalt för Mia när hennes långa samboförhållande tar slut. Efter separationen tappar hon fotfästet och isolerar sig hemma i lägenheten. Dagarna fyller hon... Mer

2 utgåvor
Välj utgåva
KajakbyggerskanSvenska - Pocket
ISBN: 9789176972281
KajakbyggerskanSvenska - Okänt
ISBN: 9789176972595
Betyg 4
Mia är nyseparerad och känner sig övergiven. Hon slösurfar på nätet och hittar Jim som bor i Australien och visar hur man bygger en kajak. Mia bestämmer sig för att göra just det.
Hon ska bygga en träkajak.
Ett steg i taget tar hon tag i det praktiska, börjar medicinera, prata med andra och långsamt börjar hon leva igen. Bit för bit så blir kajaken sågad, slipad och sammansatt.
Precis som Mia.
Det är mycket sorg, framtid, saknad, vänskap och kärlek i denna långsamma bok, men en oväntad, lågmäld pärla om en inre resa mitt i livet.
Den som lidit av depression kan säkert relatera till vissa delar av boken, lika så den som känt att den behövt något annat/nytt i sitt liv.
Handlingen är inte direkt händelsefull men ändå tillräcklig för att man ska vilja läsa vidare, och jag tycker att det passar denna bok. Både karaktärer och handling känns väldigt verklighetstroget och jag tror att den kan inspirera sin läsare till att våga drömma och ta tag i de saker som man tänkt man ska göra men som ännu väntar. Och framförallt så tycker jag boken in ger hopp om att allt blir bra tillslut .
Betyg 4
Boken beskrivs som feegood, men är stundtals ganska jobbigt att läsa, framför allt i början när Mia är väldigt deprimerad efter separationen från sin man. Tack vare kajakbygget, och även att hon hjälper en äldre kvinna som svimmar utanför hennes fönster, får Mia kontakt med flera människor som på olika sätt hjälper henne. Det är en fin och lite annorlunda berättelse där vi får följa Mias tankar och hur hon tar sig vidare efter separationen.
Mia är en kvinna runt 50 som en dag finner sig stå mitt i en livskris i samband med en skilsmässa. Hon har såväl vänner som familj som bryr sig, hon har en läkarkontakt, piller och psykolog. Ändå är det inte detta som gör att Mias liv tar en vändning, utan idén om att göra nånting hon aldrig har gjort tidigare. Mia bestämmer sig för att bygga en kajak. I detta projekt tvingas hon inte bara lära sig en massa nya saker, hon tvingas söka hjälp och ta nya kontakter. Utöver det händer det saker i grannskapet som ger henne flera nya vänner, inklusive en hund.

Jag sveps in direkt i berättelsen. Mia är till att börja med svag, orkeslös och deprimerad, men hon reser sig och tar tag i sitt liv genom kajakbyggarprojektet. Hon vågar sig på nånting helt nytt och det leder henne framåt, inte bakåt. För mig blir Mia direkt en vän… Eller snarare en person jag skulle ha kunnat vara vän med på riktigt om hon existerade. Författaren skildrar otroligt insiktsfullt det mänskliga psyket med dess inte alltid logiska handlingar. Även övriga karaktärer, allt från kajakexperten Jim i Australien till snickaren Lennart och grannen Micke, som det ganska ofta luktar alkohol om, tecknas trovärdigt. Så trovärdigt att jag bara blir otroligt nyfiken på dem alla. Sen inser jag att de enbart existerar i fiktionen.

Att läsa feelgoodromaner är inte nåt jag gör så ofta. Det jag emellertid har börjat lära mig är att många av dem börjar med feelbad. På så vis tycker jag att många av dem inte är så pjåkiga. För livet innehåller ju både good and bad.

Men alla feelgoodromaner är förstås inte av hög klass. Det är dock Kajakbyggerskan. Utöver att bygga en story som håller från början till slut skriver författaren bra. Det tar ett tag att komma in i de till en början ganska långa meningarna. Men det är ju så vi tänker, ganska ofta i långa, vindlande meningar. I det här fallet skildrar detta väldigt bra huvudpersonens mående.

Som alltid när jag läser böcker jag har fått för recension läser jag dem med blyertspenna i handen. Jag stryker under saker på flera ställen i boken. Antingen är det spännande formuleringar eller också är det bara ord som går rakt in. Jag kan inte bjuda på alla citat, men här kommer ett:

”Jag höll mitt löfte och åkte till mamma på kvällen. Jag höll alltid mina löften liksom jag var plikttrogen intill döden; Plikten framför allt.

Mitt omdöme blir – och detta trodde jag faktiskt inte själv – det högsta. Den här boken fastnar.