Never let me go

Kazuo Ishiguro

Kathy ser som vuxen tillbaka på sin barndom och uppväxt, tillsammans med vännerna Tommy Mer

Recenserad av Maria Johansson

Boken är skriven av 2017 års nobelpristagare i litteratur. Handlingen utspelar sig huvudsakligen på ett internat för barn och ungdomar. Internatet bedrivs långt ifrån stadens puls och bakom grindar som ingen får passera utan tillåtelse. De som lämnar internatet syns dock aldrig komma åter och eleverna på skolan får aldrig träffa några andra människor än de som jobbar där. Varför? Huvudkaraktärerna får veta att deras välbefinnande och hälsa är av största vikt både för dem själva och samhället i stort. Men, med tiden så börjar en mindre behaglig sanning komma upp till ytan, en som får läsaren att inte kunna sluta läsa.

"Never let me go" är oerhört fängslande, spännande och på många sätt obehaglig med tanke på att händelseutvecklingen faktiskt skulle kunna vara tagen från verkligheten. Att lägga ifrån sig denna bok är svårt då språket både är målande och beskrivande. Man förflyttas till internatet och alla de miljöer som utgör scener för det som sker. Det är lätt att sätta sig in i karaktärernas känslor, vilket inte alltid är behagligt men ack så tänkvärt. Detta är en bok som inte lämnar någon oberörd.

Att finna något som var mindre bra med "Never let me go" är svårt, men vissa personers agerande kan nog upplevas så förvånande att det blir provocerande att inte riktigt förstå deras tankebanor och varför de gör som de gör. Jag hade velat haft fler svar på mina funderingar, men det kanske var författarens mening, d.v.s. att läsaren skulle läsa sista sidan och med visst obehag ställa sig frågor om människans natur.

Denna bok kan rekommenderas till ung som gammal. Den som gillar att läsa en riktigt bra, tänkvärd och fängslande roman kommer inte att bli besviken. Boken lämnar en med frågor man aldrig trodde att man skulle ställa sig.
Maria Johansson Postad på Omnible 24 november 2019