I hemlighet begravd
Bok av Viveca Sten
Ett hemskt brottmål påverkade åklagare Nora Linde så kraftigt att hon blev sjukskriven. Nora kan inte låta bli att se sin sjukskrivning som ett totalt misslyckande och vill inget hellre än att komma tillbaka till jobbet. När hennes kollega hittar skelettdelar på en ö kan inte Nora låta bli att involvera sig.
Det här är den tionde delen i Viveca Stens serie om åklagaren Nora Linde och polisen Thomas Andreasson. Bokserien kan antingen läsas i ordning eller som fristående böcker.
I den här boken hittas plötsligt skelettdelar på Telegrafholmen som ligger mitt emot Sandhamn. Tio år tidigare har två kvinnor försvunnit i området och alla spår pekar på att det nu är de här kvinnorna som har hittats.
Nora Linde, åklagare, kommer av olika anledningar in på fallet. Hon är egentligen sjukskriven efter att ett brottmål gått fel och Linde misslyckats. Hon försöker ställa allt till rätta igen genom att ge sig in i behandlingen av skeletten på Telegrafholmen men det går inte riktigt som hon tänkt sig. Nora startar upp en egen utredning vid sidan av polisens och den kantas av faror. Thomas Andreasson och Nora Linde har tidigare haft en bra relation som vänner men i takt med att Noras utredning går allt längre och när hon stöter på hemligheter som legat gömda i flera år börjar även den här vänskapen att tryta. Nora Linde märker snart att det finns än fler hemligheter som behöver se dagens ljus, och någon på ön vet allt. Men det kan se ut som att fler personer på ön behöver avlida innan sanningen verkligen kan komma fram.
Vad jag tycker om boken
I den här boken möter läsaren ett brott i form av ett så kallat cold case, alltså ett fall där polisen inte gjort några genombrott på länge. Som vanligt är miljöskildringarna i boken riktigt bra och som läsare kan man verkligen känna sig som en del av boken. Handlingen är inte sådär uppenbar som många andra deckare och det ger läsaren stor möjlighet att själv fundera över vem det är som egentligen är skyldig till den ondska som äger rum på Sandhamn. Något som man som läsare kan bli lite irriterad på är att Nora Linde ska lägga sin näsa i blöt hela tiden. Hon sätter både sig själv och flera andra i farliga situationer med sitt agerande men det är ingen som tycks röra henne vidare mycket i ryggen.
Boken har många sidor men den är lättläst och det finns hela tiden något som driver på läsningen framåt. Kapitlen är lagom långa och man kan snabbt fastna i boken. Det är inte gärna en bok man lägger ifrån sig när man väl har kommit in i handlingen.
I den här boken hittas plötsligt skelettdelar på Telegrafholmen som ligger mitt emot Sandhamn. Tio år tidigare har två kvinnor försvunnit i området och alla spår pekar på att det nu är de här kvinnorna som har hittats.
Nora Linde, åklagare, kommer av olika anledningar in på fallet. Hon är egentligen sjukskriven efter att ett brottmål gått fel och Linde misslyckats. Hon försöker ställa allt till rätta igen genom att ge sig in i behandlingen av skeletten på Telegrafholmen men det går inte riktigt som hon tänkt sig. Nora startar upp en egen utredning vid sidan av polisens och den kantas av faror. Thomas Andreasson och Nora Linde har tidigare haft en bra relation som vänner men i takt med att Noras utredning går allt längre och när hon stöter på hemligheter som legat gömda i flera år börjar även den här vänskapen att tryta. Nora Linde märker snart att det finns än fler hemligheter som behöver se dagens ljus, och någon på ön vet allt. Men det kan se ut som att fler personer på ön behöver avlida innan sanningen verkligen kan komma fram.
Vad jag tycker om boken
I den här boken möter läsaren ett brott i form av ett så kallat cold case, alltså ett fall där polisen inte gjort några genombrott på länge. Som vanligt är miljöskildringarna i boken riktigt bra och som läsare kan man verkligen känna sig som en del av boken. Handlingen är inte sådär uppenbar som många andra deckare och det ger läsaren stor möjlighet att själv fundera över vem det är som egentligen är skyldig till den ondska som äger rum på Sandhamn. Något som man som läsare kan bli lite irriterad på är att Nora Linde ska lägga sin näsa i blöt hela tiden. Hon sätter både sig själv och flera andra i farliga situationer med sitt agerande men det är ingen som tycks röra henne vidare mycket i ryggen.
Boken har många sidor men den är lättläst och det finns hela tiden något som driver på läsningen framåt. Kapitlen är lagom långa och man kan snabbt fastna i boken. Det är inte gärna en bok man lägger ifrån sig när man väl har kommit in i handlingen.