Snömannen

Det här är kanske en av de mest otäcka böcker jag läst. Att författaren lyckas med att göra en så fredlig sak som snögubbar till något som ger kalla kårar är lite skrämmande.

Boken handlar till en början om elva fall av försvunna kvinnor i Norge, och det verkar finnas ett samband mellan alla försvinnanden. De har nämligen skett i samband med snöfall. Dessutom har det i alla fall förekommit snögubbar i offrens trädgårdar, ska det visa sig. Morden är vidriga och så även detaljerna som beskrivs om dem. Dessutom är en del passager otäcka att läsa och det skadar inte att ha lampan tänd under läsningen. Det är dock en bok man inte vill lägga ifrån sig i första taget, trots alla otäckheter.

I den här boken finns inga detaljer med som inte behövs. Bara en sådan sak som att Harry Hole övar på speedcuffing ibland, det är också en sak som kommer till faktisk nytta i boken.

Snömannen, det är honom Harry Hole jagar och det ska visa sig att sanningen inte är så enkel att förstå som man från början kanske tänker sig. Till sin hjälp har Hole den nyanställde Katrine Bratt, men är hon verkligen den hon utger sig för att vara?