Solsken och parmesan
Bok av Christoffer Holst
Den före detta dansbandsstjärnan Rasmus och hans syster Hilda bestämmer sig för att åka på en matlagningsresa till Toscana. Rasmus vill komma över sitt ex och Hilda vill ge utlopp för sin passion. Men redan på Arlanda går resan snett. Istället för Toscana skickas de på en matlagningskurs i Öregrund i Roslagen. Deltagarna kommer snabbt varandra nära, men snart avslöjas deltagarnas hemligheter….
Jag ger den här boken 5 av 5 möjliga! Helt enkelt en underbar sommarbok! Jag skrattade högt flera gånger. Den hade allt jag önskar få ut av en modern feelgood. Christoffer Holsts humor är full av igenkänning och hans förmåga att sätta ord på alla de märkliga tankar som kan försiggå i ens huvud när man hamnar i märkliga situationer, är i min värld fantastisk och det blir bara så roligt.
Hilda är en underbar karaktär och jag önskar att hon fanns på riktigt. Hade velat ha henne som bästa vän. Jordnära, skämmig, rolig, glad, förstående, rar, full av empati och samtidigt med sina egna moraliska tillkortakommanden, till följd av hennes mänsklighet. Inte alls försynt och helt utan offerkofta. Älskade henne från hennes första kapitel. Mer Hildor åt folket säger jag!
Boken hade ett bra driv, väl använda miljöskildringar så att man verkligen kunde leva sig in. Jag var där. Jag har också varit på matlagningskurs i Roslagen med de här människorna! Tack för semestern! Behöver jag säga att karaktärerna var trovärdiga och mycket levande? Dessutom var berättelsen inte förutsägande på det sätt som jag kan uppleva annan feelgood, där man efter 2 kapitel redan räknat ut hur det kommer att sluta, man har redan räknat ut konflikten, vad “hemligheterna” är och hur saker och ting hänger ihop. Nej, Solsken och parmesan bjöd på överraskningar och holy shit moments. Tycker dessutom att det är mycket i historien som känns nytt. En avdankad dansbandsspelare liksom? Av alla saker den här karaktären hade kunnat vara, så var han dansbandsspelare. Det är ju jätteroligt! Blir genast nyfiken på författarens egna relation till musik. Får komma ihåg att fråga om jag ser honom på någon bokmässa framöver.
Till skillnad från vad jag sett andra säga, så tycker jag inte alls att det var svårt att hänga med i vem det handlade om, när det byttes perspektiv. Det var tydligt och konsekvent och jag älskar att man inte behövde uppleva samma scen om och om igen, fast från olika karaktärers perspektiv, utan att när det var byte av perspektiv, så hamnade man där man senast var i berättelsen från tidigare karaktär. Så det blev inte en massa upprepningar. Stort plus!
Boken innehöll en rejäl portion dramatik och spänning, på ett sådant sätt att man känner att det här rör sig om helt vanliga människor som man går förbi dagligen på gatan - men att livet är spännande - människor är spännande. Lättsmält, samtidigt som den också behandlar känslor som sorg och förlust, hantering av det och hur man går vidare. Vackert skildrat med mycket humor och kärlek.
Hilda är en underbar karaktär och jag önskar att hon fanns på riktigt. Hade velat ha henne som bästa vän. Jordnära, skämmig, rolig, glad, förstående, rar, full av empati och samtidigt med sina egna moraliska tillkortakommanden, till följd av hennes mänsklighet. Inte alls försynt och helt utan offerkofta. Älskade henne från hennes första kapitel. Mer Hildor åt folket säger jag!
Boken hade ett bra driv, väl använda miljöskildringar så att man verkligen kunde leva sig in. Jag var där. Jag har också varit på matlagningskurs i Roslagen med de här människorna! Tack för semestern! Behöver jag säga att karaktärerna var trovärdiga och mycket levande? Dessutom var berättelsen inte förutsägande på det sätt som jag kan uppleva annan feelgood, där man efter 2 kapitel redan räknat ut hur det kommer att sluta, man har redan räknat ut konflikten, vad “hemligheterna” är och hur saker och ting hänger ihop. Nej, Solsken och parmesan bjöd på överraskningar och holy shit moments. Tycker dessutom att det är mycket i historien som känns nytt. En avdankad dansbandsspelare liksom? Av alla saker den här karaktären hade kunnat vara, så var han dansbandsspelare. Det är ju jätteroligt! Blir genast nyfiken på författarens egna relation till musik. Får komma ihåg att fråga om jag ser honom på någon bokmässa framöver.
Till skillnad från vad jag sett andra säga, så tycker jag inte alls att det var svårt att hänga med i vem det handlade om, när det byttes perspektiv. Det var tydligt och konsekvent och jag älskar att man inte behövde uppleva samma scen om och om igen, fast från olika karaktärers perspektiv, utan att när det var byte av perspektiv, så hamnade man där man senast var i berättelsen från tidigare karaktär. Så det blev inte en massa upprepningar. Stort plus!
Boken innehöll en rejäl portion dramatik och spänning, på ett sådant sätt att man känner att det här rör sig om helt vanliga människor som man går förbi dagligen på gatan - men att livet är spännande - människor är spännande. Lättsmält, samtidigt som den också behandlar känslor som sorg och förlust, hantering av det och hur man går vidare. Vackert skildrat med mycket humor och kärlek.