Minas hus

Blondehuset
Bok av Heidi Bjørnes
Minas hus är en varm och humoristisk roman om kärlek, vänskap och om att livet alltid ger oss nya chanser bara vi är villiga att ta emot dem. I nästan hundra år har det vackra, vita huset på Strandveien varit en trygg hamn för sina invånare. Konstnären Mina har levt hela sitt liv där, men efter makens död känner hon sig alltmer ensam. En kväll knackar en okänd kvinna på dörren. Mina låter henne stanna, och snart fylls hennes barndomshem av en brokig skara människor som alla behöver någonstans att bo. Mellan dem växer en vänskap fram som ger dem modet att öppna upp sig för nya äventyr och ny kärlek.
I nästan hundra år har det vackra vita huset varit en trygg hamn för sina invånare. Konstnären Mina har bott här i hela sitt liv både som barn, med sitt livs kärlek och nu som änka. Hon öppnar sitt hem och fyller det med en brokig skara med människor. Huset fylls av vänskap, kärlek, äventyr och allt som hör livet till.

Jag tycker att själva grundstoryn till boken är riktigt bra. Den är mysig och charmig. Jag tycker dock att den är rörig och jag har svårt att hålla koll på alla karaktärer som författaren bjuder på. Detta gjorde att jag hade svårt att komma in i boken och det tog lång tid innan jag hade koll på alla karaktärer. Som feelgood så innehåller den alla de klassiska ingredienser som kärlek, vänskap, humor och sorg. Boken berörde mig dock trots att den är rörig och det var det som räddade boken och gjorde att jag gillade den. Ett stort plus för det otroligt vackra bokomslaget. En läsvärd, charmig och mysig feelgood med en ton av sorg och allvar.