Under samma himmel
Bok av Camilla Davidsson
Camilla Davidssons efterlängtade uppföljare till I fikonträdets skugga är äntligen här!
Leo Stemme har allt: ett garage fyllt med dyra sportbilar, stark karisma och stor framgång både hos kvinnor och i yrkeslivet. Ändå är det något som skaver. Relationen till hans två barn är allt annat än bra, han har nyligen blivit lämnad av Susanne, en kvinna han på kort tid blivit väldigt fäst vid.
För att återfå energin, och ro att skriva självbiografin som han har lovat ett förlag, har han köpt ett ensligt beläget hus med utsikt över Jämtlandsfjällen. Här ska han träna, bli kvitt tankarna på Susanne och äntligen få boken klar. Men dagarna går utan att något blir gjort och ångesten och rastlösheten växer.
I den gamla mjölkbutiken på norra Gotland har Susanne äntligen kommit till ro efter en turbulent sommar med Leo. Hon njuter av höstens intåg på ön, gärna tillsammans med Misha, flyttkarlen som kommit att bli en god vän. En dag får hon oväntat mejl från Leo. Susanne tvekar, ska hon svara eller låta saken bero? Hennes beslut får oanade konsekvenser, inte bara för henne utan för många, många fler.
Under samma himmel är en berättelse om vad som händer när det liv man byggt upp och kämpat för inte längre skänker en lycka och vad som egentligen är viktigt när livet ställs på sin spets.
Jag har läst alla böckerna hon skrivit. Älskade första boken om Caminon. Nu när jag läser den här är det som att träffa gamla vänner igen och man kommer snabbt in i historien om hur det var där på Gotland och relationsproblemen som uppstod. Så långt är ju allt gott och väl. Antingen är jag för gammal eller också har jag växt ur denna genre. VARFÖR ska det vara ren pornografi i feelgoodromaner nu för tiden? Det är så jäkla tråkigt att lyssna på hur pungkulor smeks eller hur tungor viftar hit och dit på ställen där solen aldrig skiner. Tack Storytel! Det är första gången jag lyssnat på en bok i hastighet 1,5, inte hela boken men i alla fall en bit. Att skriva om kroppslig kärlek har absolut sin plats i böckerna men att skriva om det med finess är en konst som många inte behärskar. I det här fallet drar det ner betyget på boken rejält. Jag är inte pryd, det är bara TRÅKIGT.