Vi kunde lika gärna aldrig nånsin mötts

If I Never Met You
Bok av Mhairi McFarlane
Perfekta lösningen för dem båda - ett påhittat förhållande med ett hemligt, förutbestämt slutdatum ... När Lauries pojkvän sedan många år gör slut vacklar hela hennes tillvaro. Inte blir det lättare av att de jobbar på samma advokatbyrå. Bara tanken på att börja dejta igen gör Laurie smått skräckslagen - hon vet inte ens hur Tinder fungerar! Och just när hon inte trodde att det inte kunde bli värre får hon veta att expojkvännens nya flickvän är gravid. Lauries kollega Jamie tror inte på förhållanden. Men dessvärre behöver han en flickvän att visa upp för sin gammalmodiga chef. Och Laurie behöver en fejkpojkvän, helst ursnygg, för att göra expojkvännen svartsjuk. Perfekta lösningen för dem båda? Ett påhittat förhållande med ett hemligt, förutbestämt slutdatum. Men Laurie upptäcker snart att det ibland är en hårfin gräns mellan att låtsas vara kär i en person som är helt fel för en och att faktiskt bli förälskad ... *** Mhairi McFarlane är en bästsäljande författare, född i Skottland 1976. Innan hon började skriva romaner jobbade hon som journalist. Hennes första bok You Had Me at Hello blev en omedelbar succé och hennes senaste, Det kommer aldrig vara över för mig (2019), nominerades till Adlibrispriset. Vi kunde lika gärna aldrig nånsin mötts är hennes sjätte roman. Mhairi bor i Nottingham med sin man och en katt.
För att vara en McFarlaneroman är den inte särskilt bra. Språket är plattare än vanligtvis, liknelserna som McFarlane brukar driva till perfektion är på sin höjd måttligt underhållande, och karaktärerna är clichéer snarare än tredimensionella människor.

Boken känns skriven bakifrån, som att hon kom på slutet på intrigen och sedan bara improviserade storyn fram tills dess. Det finns många nödlösningar som känns konstruerade, det flyter inte alls så som jag förväntar mig av den här författaren.

Ytterligare en intressant diskussion är det faktum att huvudkaraktären är mörkhyad. Det är mer som ett poängsökande än en faktiskt relevant detalj (detta blir särskilt tydligt efter att ha läst om mixrace-par i till exempel "Säg inget om Lydia" av Celeste Ng.) Att McFarlane (som själv är vit) ger en av sina karaktärer något mörkare hud känns mer som ett försök att flirta till sig en bredare publik än som något som tillför någonting till historien. Rasism nämns bara flyktigt och utan de historier som är lätta att ta del av var som helst på nätet. Det är såklart inte det viktigare i en historia men det tillför till intrycket att boken bara är slarvigt gjord.

MEN. Och det är ett MEN med versaler. MEN: efter en tredjedel av boken ville jag såklart läsa vidare. Helst hela tiden. Jag ville veta om det lyckliga slutet kom, eller snarare, hur det skulle komma. I det har McFarlane en speciell talang: det är lättläst och lästriggande.

Men i ärlighetens namn, leta upp en annan bok av den här författaren och läs den här enbart ifall du inte har någon annan Romance inom 3 mils radie.