Mellan djävulen och havet
Doggerland 3
Bok av Maria Adolfsson
Luna som är en världsartist är i Doggerland i hemlighet. Hon ska spela in en skiva för första gången på tio år. Hon är irriterande vacker och god och tjusar alla på festen som hålls efter inspelningen. Alla utom kriminalinspektören. Nästa morgon har Luna försvunnit. En annan kvinna faller samtidigt offer för en våldsman som brutaliserat staden. Kriminalinspektören ställs inför val som avgör skillnaden mellan hennes eget liv och död.
Maria Adolfssons tredje del i Doggerland-serien har titeln Mellan djävulen och havet. Världsartisten Luna har kommit till Doggerland för att spela in musik. Hennes besök är hemligt, men Luna, som givetvis har ett vanligt, civilt namn, kommer ursprungligen från Doggerland. Karen Eiken Hornby blir faktiskt lite sotis eftersom hennes lite mer än inneboende Leo visar Luna aningen för mycket uppmärksamhet (tycker Karen). Så försvinner Luna plötsligt och Karen, som är polis, kopplas in på fallet. Samtidigt härjar en man som våldför sig på kvinnor med flaskor i huvudstaden, en utredning som Karen hellre vill jobba med.
Som i så många kriminalromaner skildras även i den här boken polisers arbetsliv såväl som deras privatliv. Karens privatliv är extra tilltrasslat eftersom hennes chefs dotter Sigrid också bor hos henne. Bakåt i tiden har Karen också förlorat sin familj. I den här boken blir Karen dessutom sjuk – jag vill inte avslöja mer än så. Men oavsett… Det är spännande. Författaren väjer inte för att beskriva de råa överfallen och offrens mående efteråt. Hon skildrar personerna i boken väldigt realistiskt och trovärdigt, aningen till priset av färre miljöbeskrivningar. Men det gör inget. Det är människor, deras psyken och deras personliga ”livsryggsäckar” som är det viktiga i den här serien.
Boken är lättläst, jag läser snabbt och har svårt att lägga den ifrån mig. Jag är så glad att jag upptäckte Maria Adolfssons Doggerland-serie förra året. Redan nu väntar jag på del fyra…
Mitt omdöme blir det högsta. Det här är en riktigt bra kriminalroman.
Som i så många kriminalromaner skildras även i den här boken polisers arbetsliv såväl som deras privatliv. Karens privatliv är extra tilltrasslat eftersom hennes chefs dotter Sigrid också bor hos henne. Bakåt i tiden har Karen också förlorat sin familj. I den här boken blir Karen dessutom sjuk – jag vill inte avslöja mer än så. Men oavsett… Det är spännande. Författaren väjer inte för att beskriva de råa överfallen och offrens mående efteråt. Hon skildrar personerna i boken väldigt realistiskt och trovärdigt, aningen till priset av färre miljöbeskrivningar. Men det gör inget. Det är människor, deras psyken och deras personliga ”livsryggsäckar” som är det viktiga i den här serien.
Boken är lättläst, jag läser snabbt och har svårt att lägga den ifrån mig. Jag är så glad att jag upptäckte Maria Adolfssons Doggerland-serie förra året. Redan nu väntar jag på del fyra…
Mitt omdöme blir det högsta. Det här är en riktigt bra kriminalroman.