Netraya

Bok av Lovisa Wistrand
Netraya dör för tidigt, hon är bara nitton år, men när hon ska bli tilldelad sin dödsvärld gör hon motstånd och allt blir fel. Tillsammans med dödsanden Imorfes kastas hon in i en värld där allt vill förinta henne. På kort tid måste hon finna sin väg ut, för annars blir hon kvar för alltid. Netrayas mål är dock större än så: hon vill tillbaka till sin egen värld. Hon vill leva. Imorfes enda uppgift är att ta Netraya till dödsvärlden som hon till varje pris vill undvika, och skulle han misslyckas möts han av ett öde värre än döden. Men när Netraya och Imorfes blir förälskade kompliceras allt. Är kärlek värd att dö för?
Netraya dör tidigt, hon är bara 19 år, och när hon ska bli tilldelad en dödsvärld gör hon motstånd och allt blir fel. Tillsammans med dödsanden Imorfes kastas hon i en värld där allt vill förinta henne. På kort tid måste dom ta sig ut, annars blir dom kvar för alltid. Netraya kämpar för att ta sig tillbaka till sin verkliga värld men vad händer när man blir förälskad i en dödsande?
_____________________________
Och För mig var boken lite svår att komma in i till en början. Jag kan tänka mig att det är för att jag fortfarande hade mina tankar kvar i 600 mil till dig och om man jämför dom böckerna är dom helt olika.
Men jag gillar Lovisas nytänkande, det känns som om att det är en ny värld med nya karaktärer och det är spännande. Jag gillar hur Lovisa kan få in så mycket kärlek i sina böcker och kan få in sånna spännande tvistar. Och den där dödsanden i mänsklig form skulle man gärna vilja träffa på😉
Så med andra ord, denna rekommenderar jag👌🏻
Jag har faktiskt inte läst något från Wistrand tidigare, så jag visste inte riktigt vad jag hade att förvänta mig. Men vilken bok! Jag blev helt förälskad. Detta måste nog vara en av de bästa fantasy-böcker jag läst. Världen som Wistrand har byggt upp är både genomtänkt och intressant. Hon har fått med tillräckligt många detaljer för att man ska kunna se allt framför sig, men samtidigt är det inte så många beskrivningar att det blir tröttsamt att läsa. Miljöbeskrivningarna är målande och varelserna är fascinerande. Det känns nytt och fräscht på något sätt. Jag tror att det som gör att jag gillar den här fantasy-boken så mycket är att den har väldigt mycket romance invävd i sig.

Huvudkaraktären Netraya hade jag lite svårt för i början men hennes karaktärsutveckling var verkligen toppen. Även Imorfes som karaktär växte i mina ögon under läsningens gång. Det enda jag hade önskat var att få veta mer av hans tankar genom resan, det hade varit intressant. Men de här två karaktärerna som ett par gillade jag verkligen. Är romansen mellan dem förutsägbar? Ja, det var inte direkt svårt att lista ut att något skulle hända mellan dem. Men själva vägen dit var allt annat än förutsägbar. Det var definitivt ingen dans på rosor. Och jag gillar skarpt att de börjar med att hata varandra. Det gjorde läsningen intressant. 

Det här var en riktig bladvändare och den gick förvånansvärt snabbt att läsa. Men det kan också bero på att jag hade svårt att lägga ifrån mig den när jag väl börjat. För mig var Netraya fängslande och helt fantastisk läsning. Den var fylld av äventyr, romans och spänning. Jag ska definitivt leta reda på fler titlar av Lovisa Wistrand!
Jag var bara ett kapitel in när jag var tvungen att ta en paus för att gå och prata med någon om boken. Jag var helt fast och fly förbannad på Netrayas familj. Frustrationen över Netrayas situation var en av anledningarna att jag inte kunde sluta läsa och jag blev överraskad (på ett bra sätt) över att Netraya framställs med förlamade ben, detta då jag sällan läser böcker där huvudpersonen framställs med några fysiska problem. Bi-karaktärer ja men nästan aldrig huvudpersonen. 

De första kapitlena var helt enkelt skitbra. Men, jag måste tyvärr lägga till ett men, när berättelsen fortsatte och det började närma sig huvudintrigen blev det lite för stereotypiskt för min smak. Kärleken gick lite för lätt och fort och var lite för gulligull. Och jag måste också erkänna att jag varken gillade Netraya eller Imorfes personlighet. Det kändes även som om Netrayas dåliga egenskaper framställdes lite väl överdrivet när de kom till den andra världen. Nej, tyvärr slutade den här boken inte bra för mig. Så synd då jag verkligen gillade början.
Rekommenderas för den som gillar andra världar
Jag älskar upplägget, världen och Netrayas personliga resa. Det som dock är lite rörigt är alla namn på arter, djur och olika platser, men det överskuggas. Och jag skulle tro att man lättare håller reda på allt om man läser boken i stället för lyssnar.
Min favorit av karaktärerna är dinosaurien Agrippas - bara älskar honom!
Det som fascinerar mig mest är att trots att man anar hur det ska sluta, har man ingen aning om hur i hela friden det ska gå till. Det finns så mycket som måste lösas, och jag hade aldrig trott att vägen till slutet skulle te sig just så. Nej, detta var ett perfekt slut - ett slut man ville ha men inte såg någon lösning på.

Kärlekssagan mellan Netraya och Imorfes är perfekt, även om den är lite jobbig emellanåt. Men allt ska ju inte vara en dans på rosor, hade det varit det hade boken genast blivit förutsägbar och ganska tråkig, vilket den var flera rymdar från att vara!

Jag kan varmt rekommendera Netraya.
Rappa dialoger, välbyggda världar och äventyr. En riktig bladvändare.
Fantasyälskare i själ och hjärta, var jag aningen skeptisk till att läsa en bok med en dinosaurie på utsidan, men jag ångrade inte det för ett ögonblick.
Världarna sög in en omedelbart och karaktärerna höll en fångna genom hela boken.
Önskar dock att den var ett par hundra sidor längre...
Förr om åren läste jag mycket urban fantasy och paranormal romance, men nu var det längesen så det var kul att få återkomma till den världen. Och vilken värld sen! Eller världar, för det är nte bara en utan två. I fantasy är det en tunn linje mellan tillräckligt med beskrivningar och detaljer, och för mycket beskrivningar och detaljer så att tempot blir lidande. I "Netraya" var det precis lagom och jag kunde hela tiden se det framför mig som en film. Vissa saker var såklart lite förutsägbara men det får man ta för jag gillade det här! Bra och intressanta karaktärer och både spänning, humor och lite romantik.
Omslaget är bland det finaste jag har sätt och färgerna bara lyser om den så man nästan vill rama in den. Var dock lite orolig att det skulle handla sjukt mycket om dinosaurier, vilket inte är en hit hos mig, men på senaste tiden har jag försökt att läsa mer böcker som går utanför mina ramar. Men jag behövde inte vara orolig, fokusen är inte hos dinosaurier, även fast de finns, och det blir inte informations dump efter informations dump med onödig dinosaur fakta eller onödig information som inte tillför något till berättelsen.

Tycker själva världen är otroligt intressant och väl genomtänkt. Jag väntar spänt på att få läsa mer om vad som faktiskt förgår i denna unika värld. Lovisa Wistrand har en fantasi som är väldigt speciell, absolut inte något jag har läst om innan vilket gör att jag är ännu mera sugen på att läsa Drakviskaren som är mer min typ av genre. Dock säger jag inte att denna bok är dålig, snarare tvärtom. Det är mer att författaren skriver på ett ingripande och spännande sätt så man vill läsa precis allt hon har skrivit för jag vet redan nu att det kommer vara toppklass.

Till en början tyckte jag otroligt synd om Netraya, att hon fått utstå så mycket från sin mamma och tvillingsyster. Jag tycker så synd om henne att till en början ser jag inte hennes brister. Men nu mer hon umgås med Imorfes och hur han påpekar hur bortskämd och självisk hon kan vara så måste jag faktiskt hålla med. Hennes val blir blir mer själviska men samtidigt känner jag att det är väldigt realistiska så jag blir lite kluven. Det är dock ganska skönt att läsa om en huvudkaraktär som inte är problemfri utan hon känns mer mänsklig än någon annan jag har läst om på jag vet inte hur länge, vi är alla lite själviska. Men samtidigt kan jag bli såååå irriterad på henne och kan tycka att hon beter sig som en barnrumpa. Men allt detta gör så det känns så mycket bättre när hon utvecklas som människa och börjar bry sig mer än bara sig själv.

Tempot är snabbt och är min inte uppmärksam när man läser så kan man bli lite förvirrad. Vid ett tillfälle när jag var trött när jag läste så glömde jag snabbt bort vad jag läst och när jag insåg det efter några sidor blev jag så förvånad över det jag läste, hur tusan hamnade vi här, så var tvungen att gå tillbaka för att läsa noggrant för att förstå varför vi hamnat där vi hamnat.

Också, hur sjukt är det inte att jag vill ha en stor talande dinosaur till husdjur nu? :')
Jag har tidigare läst en del av Wistrand och hittills har hon inte gjort mig besviken vilket gjorde att jag hade en hel del förväntningar på hennes senaste bok, och levde då Netraya upp till förväntningarna? Om den gjorde! Jag tror bestämt att detta är en av de bästa böckerna jag har läst i år, för jag älskade verkligen Netraya! Jag menar, vi har en fantasy i en mystisk och fascinerande värld och med dinosaurier, hur häftigt är inte det? Det behövs fler fantasyböcker med dinosaurier!
Jag kunde verkligen inte sluta när jag hade börjat för jag ville bara få veta vad som skulle hända.
Jag fastnade direkt för huvudkaraktären Netraya, och hennes karaktärsutveckling var också toppen. Sedan har vi Imorfers som jag också gillade, han var så mystisk och spännande, och såklart den helt underbara Agrippas, hur fin var inte han.

Världen älskade jag verkligen, och jag hoppas så att det kommer fler böcker i den här världen för jag behöver mer! Alla olika monster var så fascinerande och miljöbeskrivningarna var så bra och målande vilket gjorde att det var lätt att föreställa sig hur allt såg ut.

Sedan gillade jag även romansen då jag är så svag för haters-to-lovers tropen. Karaktärernas kemi var så bra beskrivet.

Netraya bjöd på en helt magisk och fängslande läsning och jag älskade den så mycket! Bara läs den!
Jag har ganska så höga förväntningar på den här boken när jag börjar läsa då jag har hört mycket gott om den.
Men det är också just det som gör att jag inte slutar läsa boken efter 50 sidor, då den var lite svår att komma in i.
Boken översteg mina förväntningar mer än jag trodde att den skulle.
Jag är dock glad att jag fortsatte läsa och även om det ibland bara blev några få kapitel så blev det andra dagar kanske 10-15 kapitel. Igår läste jag över 150 sidor av den bara för att jag inte ville sluta och när jag väl var tvungen att avbryta min läsning pga sömn så tog det inte lång tid idag innan jag tog upp den och läste färdigt de 8 kapitel som var kvar.
Detta är en berättelse om äventyr, kärlek och vänskap över raser och meningen med att hitta sig själv och göra det rätta.
Jag kan bara säga att jag verkligen älskade denna bok. Då jag är en riktig sucker för både äventyr och kärlekshistorier så är Netraya en av mina favoriter. Jag kommer ha med mig den här boken länge och jag rekommenderar den till alla som vill ha fantasy!
Netraya är unik och en kul bok-upplevelse!

Jag har läst både romance och fantasy av författaren tidigare och hon skriver de båda med skicklighet!

Lovisa Wistrand skriver böcker som går snabbt att komma in i, vi som läsare blir bortskämda med tjusigt världsbygge och bra informationssidor i boken!

Jag hade höga förväntningar på boken eftersom jag gillade Equidae så mycket 2019. Netraya var en bok som jag absolut ville fortsätta läsa, ville inte att den skulle vara slut.

Jag gillar att läsa fantasy men det "svåra" med fantasy är att det är generellt mycket resande i böckerna och kan då vara svårt att hålla sig intresserad genom allt resande som karaktärerna gör.

Om ni vill testa en spännande och unik fantasy i år borde ni läsa Netraya!
Om du gillar djupa relationer, unika miljöer och spännande action passar Netraya dig perfekt! Jag är fascinerad över hur detaljerad boken är, alla miljöer känns genomtänkta och välgjorda och karaktärerna är unika och djupa. Detta är en perfekt fantasybok!
Helt klart en bladvändare med förbjuden kärlek, dinosaurier och mystiska världar!

Det tog inte lång tid att läsa Netraya. Det var spännande och roligt att ta del av den här berättelsen. Den påminde mig till en början av författarens bok Equidae där fiender faller för varandra, men här är det en helt annan värld. Jag fastnade tyvärr inte så mycket för Netraya som karaktär, men jag gillade att se hur hon mognade i berättelsens gång. Jag kunde inte heller riktigt föreställa mig allt i världen Wistrand målar upp och ibland blev det lite för mycket för mig. Men samtidigt så flög berättelsen fram och det var underhållande att läsa.