Dimön, #5

Striden om Dimön

Mariette Lindstein
I den femte boken om sekten på Dimön får vi följa hur den unga journalisten Julia Frisk blir måltavla för det samvetslösa samfundet Ursprungsevangelisterna. För att gå till botten med samfundet behöver hon ta hjälp av mannen hon lovat sig själv att aldrig träffa igen, den karismatiska sektledaren Franz Oswald. Men vågar hon ta risken att ännu en gång komma under hans inflytande?.
Nu är vi tillbaka på Dimön. Julia kommer i kontakt med sekten som kallar sig för Ursprungsevangelisterna genom sin mammas verksamhet där hon hjälper avhoppare vidare i livet. Samma sekt är även fiender till Franz eftersom de försöker komma över mark på Dimön. De går till attack mot Julia och hon tvingas att samarbeta med Franz trotts att hon lovat sig själv att aldrig mer träffa honom. Och Franz är fortfarande besatt av henne trotts att hon är tillsammans med hans son Thor och han har förändrat sig efter stroken. Evangelisterna har en förlegat kvinnosyn och har vidriga bestraffningar av kvinnor. 50 år gamla hemligheter börjar att se dagens ljus igen. Författaren levererar åter igen en verklighetstrogen och spännande bok. Hon vet ju exakt hur det funkar. Trotts att det har gått 17 år sedan hon själv lämnade scientologerna så förföljer de henne ännu.
Striden om Dimön är den femte delen i serien om sektledaren Franz och Dimön. Jag har läst alla delar innan i serien och gillar dem skarpt.
Mariette har egna erfarenheter av att leva i en sekt och problematiken kring sekter, något hon använder sig av när hon skriver sina böcker. Mariette skriver fängslande och det är svårt, ja nästintill omöjligt att lägga ner boken förrän den är helt utläst. Sektledaren Franz och journalisten Julia Frisk är de som står i fokus i boken och vi får följa dem i omväxlande kapitel. I den här femte delen är det en helt annan Franz vi ser än tidigare. Efter stroken har en vänligare och mer nedtonad Franz tagit plats men han har fortfarande en stark vilja och en baktanke med det mesta. Jag gillar han egentligen bättre nu, men kan ändå sakna lite av den elakare Franz som ständigt betedde sig som ett svin och jag sitter och bara väntar på att hans rätta jag ska dyka upp igen. För en sak kan man vara säker på, man kan aldrig lita på Franz! Boken bjuder på fantastiska miljöbeskrivningar och det känns nästan som jag är på Dimön själv när jag läser. Det verkar vara otroligt fint där! Boken är otroligt lättläst och har ett starkt driv framåt vilket jag uppskattar. Striden om Dimön är spännande, oförutsägbar och välskriven. Den är riktigt bra!
Julia Frisk har lovat sig själv att aldrig återse den före detta sektledaren Franz Oswald som huserar på Dimön. På grund av ett olyckligt sammanträffande så får de en gemensam fiende, ett frireligiöst brödraskap som kallar sig Ursprungsevangelisterna. Julia börjar skriva om brödraskapet och det dröjer inte länge förrän hon är deras måltavla. Den enda som kan hjälpa henne är någon som vet hur de tänker och som är lika skoningslös som dem. Hon känner bara en sån person, Franz.
Jag har en skräckblandad fascination för sekter. Den här boken liksom de andra i serien är spännande och oförutsägbara. Att författaren själv var medlem i scientologerna i många år bidrar för mig till att boken känns trovärdig på ett skrämmande sätt.
I Striden om Dimön möter vi två psykopatiska sektledare i närkamp, men på ett mer personligt plan handlar den om att lämna. Inte nödvändigtvis att lämna en sekt, det kan gälla vilken ohälsosam relation som helst.

Julia Frisk gav sig själv ett löfte hon nu står i kast med att bryta: att återse Franz Oswald, den före detta sektledaren på Dimön. Julias arbete som journalist driver henne till att ta kontakt med Franz, det visar sig snart att de har en gemensam fiende. Ett frireligiöst brödraskap som kallar sig Ursprungsevangelisterna.

Seriens tema, sekterism, är ett viktigt ämne att lyfta och skapa större medvetande kring. Att få det presenterat i fiktion-format gör inte saken sämre. Det är både skrämmande och fascinerande att förstå mekanismerna bakom.

Jag uppskattar Lindsteins förmåga att skapa intressanta och komplicerade karaktärer, vilket i kombination med en fängslande intrig och lättsamt språk skapar en riktig bladvändare. Att författaren har egna erfarenheter från sekter bidrar till att göra berättelsen nyanserad. Jag har själv erfarenhet, då jag som tonåring läste med Jehovas Vittnen. Det är förstås en egen historia, men den gör att jag har en förförståelse och ett intresse för trovärdiga sektberättelser.

Striden om Dimön är fristående, och jag kan tänka mig att det funkar utmärkt att läsa den så. Men jag rekommenderar att läsa alla böckerna i ordning, inte minst för att få följa Franz förändring över tid.

Tyckte du om de fyra första böckerna? Jag tror inte att du blir besviken på den femte; jag tycker nog den är snudd på den bästa. Har du inte läst någon av böckerna i serien? Då har du fem ruggigt bra böcker att se fram emot!
Jag älskar dessa böcker om dimön de är nervkittlande innan för skinnet vill inte att de tar slut vill läsa länge