Stöld

Bok av Ann-Helén Laestadius
Elsa är nio år när hon blir vittne till hur någon dödar en av hennes renar. När hon hotas till tystnad påverkas hennes liv för alltid. I en verklighet där tjuvjakt på renar ofta sker utan konsekvens får vi ta del av renskötarlivet, diskrimineringen de utstår och hatet utifrån. Vi får följa Elsa och släktens kamp för ett rättvisare samhälle, och desperationen som kommer av att kämpa mot alla odds.
2 utgåvor
Välj utgåva
StöldSvenska - Inbunden
ISBN: 9789189051348
StöldSvenska - E-bok
ISBN: 9789189051355
En otroligt bra och gripande bok om samernas livssituation. Det är starkt, hemskt men också vackert beskrivet. En bok som stannar kvar länge efteråt.
I fantastiskt mäktiga miljöbeskrivningar förflyttas man till Sápmi i Norrlands djupa skogar. Boken berättar Elsas historia. Samiska tjejen Elsa är vid bokens början en nioåring som älskar naturen och familjens renar. Hon har fått en egen renkalv som heter Nástegallu. En dag skidar Elsa ensam den långa vägen ut till rengärdet för att mata och sköta om renarna och visa hur stor och duktig hon är. När hon kommer fram ser hon en renkalv ligga livlös utanför hägnet och en man har just skurit av renens öron. Mannen flinar mot Elsa och gör ett tecken att hon ska vara tyst om händelsen annars...
Boken följer sedan en ung vuxen Elsa som lever i skuggan av den traumatiska händelsen från barndomen. Renmördaren fortsätter att sätta skräck i byarna och Elsa hotas och hatas för sin kamp för rättvisa, då hon vänder sig till media när polisen inte hjälper till eller ens försöker göra något åt situationen.
Samernas utsatthet och utanförskap i samhället speglas trovärdigt och vasst i boken. Det finns många ögonöppnare i berättelsen och jag har fått mycket ny kunskap om renskötarlivet i synnerhet och samer i allmänhet. En viktig bok som alla borde läsa. En bok jag kommer ta med mig i framtiden. Snälla läs den!
Välskriven bok om hur märk en del av Sveriges historia är, och fortfarande är. Att människor 2021 ska behöva vara rädda för att få utöva sin kultur är skrämmande. Laestadius skildrar här samernas liv genom Elsas ögon, både som barn och vuxen.
Jag blir så upprörd när jag läser boken. Det blixtrar i mitt inre och jag blir illamående. Jag kommer ihåg från min uppväxt hur folk i mitt lilla samhälle talade illa om samer. Så mycket avundsjuka, så mycket rädsla. Det gjorde mig illa berörd då och det gör mig illa berörd idag. Det är viktigare än ord kan förklara att same-fientligheten och rasismen lyfts, speciellt eftersom folk inte förstår att det fortfarande händer.

Och hur mästerligt Ann-Heléne Laestadius gör det. Hon tar händelser som fortgår i Sápmi och fogar in dessa i en berättelse som berör och upplyser. Det är skickligt skrivet. Hon beskriver hur det känns när renarna dödas, så jag kan känna det i mig. Hon levandegör frustrationen över att polisen inget gör. Ilskan och hopplösheten som blandas.

Men även stolthet över över den man är och vad man tillhör lyser fram genom sidorna. Kärleken till platsen, naturen, djuren och familjen. Det vardagliga får ta plats, utan att för den skull dra ner på spänningen som driver läsaren vidare i berättelsen. Jag läser nästan andlöst vidare.

Jag hoppas att Stöld både nomineras till Augustpriset och vinner det. För den är makalöst bra både till form och innehåll.
Välskriven och spännande bok om samernas levnadssituation och utsatthet i samhället. Viktigt ämne som
behöver belysas mer! Man får känslan ibland att denna bok utspelar sig för länge sen, men blir ofta påmind om att så inte är fallet. Rekommenderas för alla!
Ann-Helén har skrivit en fantastisk roman, som bygger på verkliga händelser och skildrar livet i norra Sverige, där spänningarna och hatet mellan samer och andra bybor har funnits i många generationer. Det är 2008 och den nioåriga Elsa har fått egna skidor och beger sig till familjens rengärde för att se till renarna. Där ser hon en skoter och en man, som hon känner igen och som tydligen har dödat hennes ren Nástegallu. Han upptäcker henne och ger henne tecken, som visar att hon ska hålla tyst annars betyder det döden. Hon tar ett tufft beslut och vägrar att berätta vad hon sett, trots att hon hela tiden är rädd att något hemskt ska hända henne eller hennes familj. Flera renar dödas och eftersom det aldrig finns något vittne, kan polisen inget göra och ärendet betraktas som stöld. Vi får vidare följa händelserna till höstvinter 2018 och vårsommar 2019. Boken gav mig insikter, som jag bara till viss del känt till tidigare.
Boken börjar med att nioåriga Elsa är ute och åker skidor och ska kolla till rengärdet och sin kalv Nastegallu.
När hon kommer fram händer något som för alltid ska förändra hennes liv. Hon blir vittne till när hennes ren dödas. Hon känner igen gärningsmannen men han hotar henne till tystnad.
Där och då tar hon ett beslut att inte berätta för någon vem som gjorde detta.
Men vad händer med en när man ser sin ren dö?
Hon är rädd att hon själv ska bli dödad om hon berättar.
Beslutet hon tar kommer påverka henne och hennes familj en lång tid framöver.
Är det rätt beslut att inte berätta? Många gånger kommer hon att undra vad som hade blivit annorlunda om hon hade berättat.

Och det är inte första gången en ren torteras till döds.
Elsas familj polisanmäler varje händelse men polisen har inte tid att utreda.
De ser det som en stöld medans samerna ser det som ett mord.
Spänningarna mellan samerna och byborna har funnits i generationer och inget verkar bli bättre.
Vi får följa Elsa och hennes familj i denna kamp, hur våldet trappas upp.
Deras kamp för att få göra det de brinner för och har gjort i generationer.
Boken handlar också om psykisk ohälsa, vad som händer med en familj när en familjemedlem väljer att ta sitt liv.
Och om att inte tas på allvar och den maktstruktur som finns i samekulturen.
Om att vilja gå sin egen väg och göra det hjärtat brinner för.

Det här händer just nu i norr i vårt land.
Jag skäms för att jag hade så lite insikt i de konflikter och den problematik som finns där. Jag tycker att vi alla har en skyldighet att läsa denna bok.
Och den är inte bara sorglig och brutal.
Utan det är även en oerhört vacker skildring av den magnifika naturen i norr och om kärleken till renskötarlivet och djuren.
Författaren är en samisk journalist och författare som fick Augustpriset 2016 för ungdomsboken ”Tio över ett”. Hon fick även Norrlands litteraturpris 2017 och var sommarpratare i P1 samma år. ”Stöld” är hennes första vuxenroman och en av de böcker jag sett fram emot allra mest att läsa i år. Det är en lättläst viktig roman om renskötarlivet, om tjuvjakt, poliser som inte utreder brotten och spänningar mellan samer och bybor sedan generationer tillbaka. Ju mer jag läste, ju mer växte boken. Den tar upp så många olika aspekter och samhällsfrågor. Självmord, missbruk och om att tillhöra ett utstött folk. Det som beskrivs i boken sker hemskt nog i detta nu. Om boken levde upp till förväntningarna? JA! Mycket bra och läsvärd. Har ni inte redan läst den så gör det genast!
Boken skildrar en del av Sverige som jag vet alldeles för lite om. Det handlar om renjakt, förföljelser och trakasserier av samer. Spänningar mellan samer och andra bybor. Miljön och karaktärerna känns så levande och äkta. Allting är inte svart eller vitt och jag gillar att tjuvjägaren Robert även har mänskliga sidor vilket visar sig i kärleken till hans hund. Stöld är så bra att den lär vinna flera priser under året.