Erotiskt skrivande för ensamma änkor
Erotic Stories for Punjabi Widows
Bok av Balli Kaur Jaswal
Vald till Månadens bok av Reese Whiterspoons bokklubb!
Nikki har ägnat större delen av sitt liv åt att distansera sig från det traditionella sikhiska samfund där hon vuxit upp, i västra London. När hennes pappa plötsligt går bort får familjen det svårt ekonomiskt och för att dryga ut familjekassan tar Nikki ett jobb som lärare i kreativt skrivande.
Drömmen om att diskutera litterära texter med andra skribenter grusas snabbt när det visar sig att huvuddelen av klassen består av änkor med bakgrund i Punjab. Kvinnor som har levt sina liv i skuggan av männen i familjen. De är till största delen analfabeter, och det finns inte en chans att Nikki kan hjälpa dem att utveckla skrivandet, snarare lära dem alfabetet. Men när en av kvinnorna en dag hittar en erotisk bok och högläser ur den tänds en gnista hos änkorna. Nikki märker snart att under deras traditionellt klädda yttre finns en längtan att få uttrycka sina egna innersta, mest förbjudna tankar.
När fler och fler vill ansluta sig till kursen blir det allt svårare för Nikki att se till så att inget läcker utanför klassrummets väggar. För kommer deras berättelser ut i samfundet riskerar de förödande konsekvenser.
Konceptet gillar jag, som jag i alla fall uppfattar att lyfta fram och ge plats åt kvinnors sexualitet särskilt när det gäller äldre änkor i ett kulturellt sammanhang där de förväntas att hålla sig i bakgrunden och inte ta någon plats. Berättelserna som kvinnorna berättar för varandra i kursen Nikki leder är sensuella. Dock gillar jag inte berättelsen runtomkring. Tycker den är rätt krystad och feelgoodformatet gör att det känns som att idén att punjabi-änkor berättar erotiska berättelser är något som ska vara roligt och busigt. Jag hade önskat att deras sexualitet togs på större allvar. Kvinnorna framställs rätt platt och de blir liksom inte mer än klichéer tyvärr. Det andra som händer i berättelsen intresserar mig inte heller. Tycker att själva sättet som berättelsen är skriven på har brister, språket flyter inte på riktigt och i berättelsen känns det som att författaren vill göra mer än vad som hade behövts.
Berättelsen skulle gott kunnat få vara feelgood om den bara gick på djupet mer och koncentrerade sig mer på dessa kvinnor och deras önskan att uttrycka sin sexualitet, i stället för att knö in både en mordhistoria och en larvig och förutsägbar romans.
Berättelsen skulle gott kunnat få vara feelgood om den bara gick på djupet mer och koncentrerade sig mer på dessa kvinnor och deras önskan att uttrycka sin sexualitet, i stället för att knö in både en mordhistoria och en larvig och förutsägbar romans.