Samtal med vänner

Till en början var det ovant att läsa dialog utan talstreck eller citattecken, men vande mig rätt fort och gillade det faktiskt. Intressanta karaktärer, men som läsare gillar man inte någon av dem särskilt mycket. Blev lite besviken på den här boken, då jag hört så himla mycket bra om den innan jag läste den själv. Den var absolut inte dålig, och det var absolut en annorlunda, läsvärd kärlekshistoria, men den fick mig liksom aldrig helt fängslad. Jag kan inte riktigt sätta fingret på vad det är som gör att jag känner så. Funderar på att läsa om den vid ett senare tillfälle och se om jag ändrar åsikt då. Ska också bli intressant att se om den hyllade ”Normala människor” av samma författare passar mig bättre! ”Samtal med vänner” får dock pluspoäng för väldigt snyggt omslag!