Dödsuret

Bok av Kjell Eriksson
Del två i trilogin om utredaren Ann Lindell. Här tar hon sig an fallet med en kvinna som försvann från Gräsö men som nu påstås ha setts vid liv. Hon tar hjälp av sin gamla kärlek Edvard, men det är inte lätt att veta vem som talar sanning. Samtidigt gömmer sig också en hämndlysten person på ön.
3 utgåvor
Välj utgåva
DödsuretSvenska - Inbunden
ISBN: 9789177751199
DödsuretSvenska - Okänt
ISBN: 9789179456665
DödsuretSvenska - E-bok
ISBN: 9789179450014
Jag har inte läst något av Kjell Eriksson innan och denna bok är en fristående fortsättning. Det gjorde inget för upplevelsen att jag inte läst den innan. Denna klarar att stå på egna ben. Men jag blev nyfiken på Ann Lindell och kommer säkert vilja läsa boken som var innan denna.
Jag gillade denna. Det är en historia om en kvinna som försvann för 4 år sedan. Om en man som miste livet strax innan. Om en annan man som inte glömt sin ungdomsförälskelse. Och om huvudkaraktären Ann som tidigare varit polis som inte kan låta bli att nysta i allt detta.
Boken är spännande men i ett långsamt mak. Inte snabbt och hetsigt. Fint beskrivna karaktärer. Både i stort och smått. De lite utanför och skadade av livet beskrivs med värme.
Cecilia flydde från Gräsö till utlandet och höll sig borta under cirka fyra år. En dag är en man från hennes tidigare liv på besök i samma område där Cecilia befinner sig och får syn på henne.

Cecilia bestämmer sig för att återvända till Sverige och förklädd gå på en bekants begravning.

Cecilia stannar i Sverige och tar upp kontakten med människor från det förflutna och en och en annan bär på hemligheter...

Ann Lindell tycker jag har en mindre roll i dödsuret än den första boken i trilogin. Man får lära känna ett gäng personer kring Cecilia och Eriksson får läsaren att verkligen se miljön i berättelsen framför sig.

Kjell Eriksson kan konsten att få läsaren att vända blad och spänningen ökar gradvis genom hela boken, dock i ett förhållandevis lugnt tempo. Han bjuder även läsaren på en och en annan överraskning.
Synd att det känns som att man hela tiden ligger steget före. Igenkännandet på Gräsö är inte heller speciellt.
Inte riktigt en bok i min smak.