Under Londons broar

Under Londons broar kom ut redan 2009 men först nu är den översatt till svenska. Jag har läst alla böcker som blivit översatta av Jojo Moyes hittills på svenska och inte helt oväntat är Livet efter dig favoriten av hennes alster. Men nu har den fått konkurrens av Under Londons broar som är en berättelse som fångade mig helt. Det är en hjärtskärande historia om fjortonåriga Sarah som bara har sin morfar och sin häst Boo som morfar gett henne. De båda är hela hennes värld och när morfar plötsligt blir sjuk rasar allt för Sarah. Hon har ingenstans att bo längre och hästen riskerar att kastas ut ur stallet då ingen betalar stallhyra för honom längre, när inte morfar kan. Jag blir otroligt berörd av historien om Sarah som får kämpa något enormt i motvind och hennes ensamhet och utsatthet gör ont i hela hjärtat. Parallellt med Sarahs historia får vi också följa advokaten Natascha, hon lever ett helt annat slags liv men kämpar på sitt sätt och inte helt oväntat korsas snart deras vägar. Boken är på hela 501 sidor men det märktes inte att den var så tjock. Jag läste som besatt för att få veta hur allt skulle knytas ihop till slut och det blev precis så som jag önskade. Författaren skriver på ett sätt som tilltalar mig och hon beskriver så fint hur ett djur kan vara ens allt och ens tröst när man är alldeles ensam. Det var länge sen jag blev så berörd av en bok som jag blev av Under Londons alla broar, den framkallar hela registret av känslor hos mig och det är en läsupplevelse som kommer stanna kvar länge hos mig!