Svärmodern

Moa Herngren 

Åsa uppfostrade sin son på egen hand och har alltid haft en väldigt nära relation till honom. Men allt förändras när sonen möter en kvinna som blir gravid efter en mycket kort tid. Åsa försöker få en bra relation till den nya svärdottern, men allt hon gör tas emot på fel sätt.

3 utgåvor
Välj utgåva
SvärmodernSvenska - Inbunden
ISBN: 9789113099903
SvärmodernSvenska - Ljudbok
ISBN: 9789113099910
SvärmodernSvenska - E-bok
ISBN: 9789113099927
Jag har läst nästan allt som Moa skrivit, för jag gillar hennes sätt att skildra relationer. Just komplicerade relationer är något Svärmodern är alldeles fullspäckad av. Inte bara i relation som svärmor utan även som mamma, vän och före detta. Det är en bok som sätter igång massor med tankar hos mig. Dels på min egen svärmor som har en tendens att klampa in och vilja styra och ställa, inte minst var det så när sonen var nyfödd. Nu efter att ha haft henne som svärmor i tjugo år och efter att jag satt ner foten några gånger så har vi fått till en ganska bra relation ändå. Boken väcker även tankar på hur sonen ska uppfatta sin uppväxt när han är vuxen, vilken fasa om han skulle göra det likt Andreas i boken. Det är en bok som jag önskar att jag hade läst i en bokcirkel för att kunna sitta och diskutera runt, då det finns en hel del att diskutera. Det går ju inte att säga annat än att Moa är mästerlig på att skildra relationer, det blir så bra! Det är läsning som skaver och är smått obehaglig stundtals för det känns så äkta. Boken har ett starkt driv framåt och är samtidigt väldigt lättläst, vilket gjorde att jag läste ut boken samma dag som jag började i den. Det här är en bok som kommer stanna kvar i minnet länge efteråt och den väcker många frågor. Jag skulle vilja ha hört alla karaktärers versioner hela tiden i boken och inte bara i slutet för att få veta mer. Rekommenderas varmt till alla som vill läsa något tankeväckande och drabbande om relationer!
Till viss del känner man igen sig själv i berättelsen, både som svärmor och svärdotter. Ibland tycker man att Åsa, är pinsam och borde agera annorlunda.
Åsa är ensamstående med sin son Andreas som hon har en tät relation till. När Andreas träffar Josefin, bildar familj och får sonen Sam börjar problemen. Josefin upplever att svärmodern lägger sig i för mycket och när Andreas tar Josefins parti blir konflikten uppenbar. Missförstånden blir många och det smärtar Åsa att förlora kontakten med sonen och att inte få leva ut farmorsrollen.
En konflikt med Åsas mamma finns också och när mamman dör är Åsa helt ensam.
Sitt yrke till trots verkar Åsa ha svårt att kommunicera i privatlivet.
Omdöme: 5/5 En riktigt spännande och bra relationsroman med mycket igenkänning antingen man är eller har erfarenhet som svärmor/svärdotter eller bara täta relationer. Hade personligen gärna sett ett annat slut.
Mina förväntningar på denna bok var hög efter alla lovord den fått, men jag tyckte inte om den. Den gav en bitter eftersmak. Om man vill ha drama och många omtumlande känslor ska man läsa denna bok.
Vilken fantastisk bok! Jag sträckläste, det gick liksom inte att lägga boken ifrån sig. Men boken väckte känslor, många känslor. Jag var arg, ledsen, glad, irriterad och allt däremellan. Jag blev väldigt berörd av berättelsen.
I boken får vi träffa Åsa, som är ensamstående med sin son Andreas. De har en nära relation som förändras när Andreas träffar Josefine. När Åsa försöker knyta an till svärdottern och hjälpa till uppfattas hon som gränslös och det är början till en konflikt som kommer splittra hennes familj!
Det här är en stark berättelse om hur bilden av oss själva och hur andra uppfattar en kan skilja så mycket. När man inte egentligen förstår vad det är man har gjort fel, om man ens har det?

Att som barn bryta med sin mamma och inte låta henne träffa sitt barnbarn är hårt. Jag lider med Åsa i boken, känner mig arg över sonens och svärdotterns val.
Boken är uppdelad och man får möta karaktärernas olika perspektiv av det som händer och har hänt. Det är lättläst, gripande, träffsäkert och relationerna i boken är förbannat bra skildrade. Lysande och briljant! Rekommenderas varmt!
Jag har en hatkärlek till denna bok. Den var så oerhört gripande att jag fick ont i magen. En tragisk historia om en mors väldigt gränslösa kärlek till sitt enda barn, Andreas, och vad denna gränslöshet kan få för konsekvenser. Jag tycker emellanåt så fasligt synd om mamman och jag tycker ibland så illa om svärdottern. En riktig bladvändare som stannar kvar i hjärtat länge❤️
Det har alltid varit Åsa och hennes son Andreas, bara de två i alla år. Som ensamstående mamma och ensambarn har de kommit varandra väldigt nära. En dag presenterar Andreas sin flickvän för Åsa, en flickvän som ska visa sig vara lite knepig - vad Åsa än gör så verkar hon aldrig vilja tycka om sin svärmor. Att bli omtyckt av sin nya svärdotter är viktigt fast det ska visa sig bli en svår match och ännu svårare blir det när Åsa en dag går lite över gränsen, men absolut aldrig medvetet. Det är ändå starten på en konflikt som riskerar att splittra hela familjen.
-
Det här hörni, det här är en relationsroman när den är som bäst! Alltså ÄLSKADE verkligen denna, trots att det kunde vara sjukt jobbigt emellanåt med både ångest och skamsköljningar. Kunde komma på mig själv flera gånger med att sitta och blunda samtidigt som jag skakade på huvudet över saker karaktärerna gjorde, som också är så verkliga. Men lika mycket som det är ångest och pinsamt så är det så jäkla bra! Kunde absolut flera gånger om känna med karaktärerna samtidigt som jag kunde bli så irriterad på dem. Känna mig ledsen med dem och vilja trösta för att sen vilja skrika ”neeeej vad håller du på med?” när man inte trodde att det kunde bli värre så blev det just det. Men det är personer jag vill att det ska gå bra för, jag hejar på dem och de höll mig vaken för jag kunde inte sluta läsa innan jag fått veta hur allt skulle gå.
Wow en feelgoodbok tänkte jag när jag öppnade bokposten från Norstedtsförlag och Moa Herngren.
Men ack så fel jag hade. Den här är allt annat en feelgood men så himla bra.

I den här berättelsen åker jag bergochdalbana, det är känslor hit och känslor dit. ibland har jag full förståelse och känner full empati för Åsa, svärmodern, för att i nästa kapitel undra från vilken planet hon kommer och snabbt går jag över till att ta parti för Andreas.
JA, så här håller det på, fram och tillbaka, snacka om att jag känner mig velig och inkonsekvent i mitt sätt att tänka och döma.

Ibland måste jag stanna upp och fundera...jag är själv svärmor gånger 2 men jag är mormor...är det skillnad? Har man större rättigheter som mormor...
Jag har ju dessutom haft en svärmor som jag tyckte väldigt mycket om, men vad tyckte hon egentligen om mig...Fast innerst inne vet jag ju, vi hade en jättefin relation.

Vid vissa tillfällen när jag läser får jag nästan panik, TÄNK OM...tänk om det hade varit jag...NEJ, vill inte ens fortsätta den tanken. Att inte få träffa sina fyra barnbarn. Det skulle vara jordens undergång.

Från början är språket rappt och tempot högt men sedan någonstans i mitten så tappar den tempo och där ska alla olika karaktärer analyseras och allas version ska noggrant redovisas. Där tappade jag fokus lite och jag tycker nog att vissa bitar hade kunnat kortas ner lite utan att tappa i handlingen.
Trots den känslan tycker jag att Svärmodern är en superbra bok som engagerade mig oerhört mycket. Jag har skrattat, blivit förbannad och bytt sida flera gånger. Den rekommenderas till alla som intresserar sig för relationer och till oss far och mormödrar.

Den är otroligt bra skriven, den har hög igenkänningsfaktor, den är oförutsägbar, och den var nästan omöjlig att lägga ifrån sig. En bok som väcker tankar, ångest empati och förundran.

Moa Herngren berättar denna historia med bravur och skildringen känns mycket äkta och trovärdig. Jag har fått en ny favoritförfattare och ska givetvis läsa hennes tidigare böcker.
Tack Norstedts förlag och Moa för att jag fick läsa den här fantastiska boken.
Boken handlar om Åsa och hennes son Andreas och hur deras relation är. Åsa tycker att deras relation har varit bra ända tills Andreas träffar sin flickvän Josefin. Successivt försämras relationen mellan henne och Andreas och inte blir det bättre när hennes första barnbarn Sam kommer till världen. Åsas liv består av många komplicerade relationer och hennes liv blir väldigt ensamt och sorgligt.

Jag säger bara - WOW! Vilken fantastisk bok. Redan från första sidan så var jag fast, jag kunde inte släppa boken utan sträckläste den. Berättelsen är så gripande och rörande och hela mitt hjärta blöder, då jag känner så starkt inte bara för Åsa utan även för flera av karaktärerna i boken. Boken känns väldigt trovärdig och realistisk - känns som en berättelse tagen direkt från livet. Moa skriver så skickligt och jag blir imponerad över hennes sätt att skriva om familjerelationer på ett så vardagligt sätt, hon sätter verkligen pricken över i:et över livets vardag - lysande på alla sätt.
Den här boken öppnade en rejäl känslostorm hos mig. Aldrig har jag fällt så många tårar när jag läst. Jag led med Andreas mamma. Och aldrig samtidigt har jag varit så arg och även glad när jag läst en bok. Den här pärlan tog mig med storm och jag kan varmt rekommendera att ni läser den. Under hela bokens gång tog jag Åsa's parti! Aldrig skulle jag godkänna något sådant om min son och hans flickvän gjorde likadant i vuxen ålder mot mig. Stort plus till författaren för en välskriven och fantastisk bok!
Åsa uppfostrar sin son Andreas själv. De har en nära relation som ruckas när Josefin dyker upp i Andreas liv och får honom att fundera över familjerelationen. Josefin blir ett hot för Åsa med sitt ifrågasättande. Att hon snabbt blir gravid gör det hela inte lättare. Familjedrama på hög nivå.
Moa Herngren är skicklig på att skildra människors familjerelationer, så även denna gång i Svärmodern.
Det handlar om Åsa - svärmodern - och hennes relation till sonen Andreas som förändras radikalt när han träffar flickvännen Josefine. När de väntar barn blir det ännu mer spänt... Och vem är orsak till det?
Det går inte att släppa boken, med fasa och spänning läser jag snabbt vidare för att se om det löser sig eller om det blir ännu värre. Moa Herngren är skicklig på att berätta om problem mellan människor och speciellt inom familjen. Jag känner sympati för alla och förstår de olika personernas agerande, även om jag inser att det kommer uppfattas fel... Det är välskrivet och mänskligt skildrat, med mycket igenkänning.
Åsa har som ensamstående mamma fostrat sonen Andreas och de står varandra nära. I bakgrunden finns en pappa som flyttat till Danmark och skaffat en ny familj. Åsa upplever sig ha haft en fin relation till Andreas tidigare flickvän Heidi. Men sen blir Josefin och Andreas ett par och tillvaron blir inte sig lik. Josefin är dessutom dotter till Åsas vänner, så när svärmodern och svärdotterns relation börjar skava, blir följderna större än så. Åsa trampar i klaveret och gör saker hon inte borde gjort och en dag står hon där med en relation som är satt på paus och ett barnbarn hon inte får träffa.
Moa berättar än en gång en relationshistoria som fångar och sätter fingret på hur svårt det här med relationer kan vara, kanske särskilt till dem som står oss närmast. Historien berättas här ur alla huvudpersonernas perspektiv, vilket är ett extra plus. Jag tyckte mycket om denna bok och rekommenderar hela Moa Herngrens författarskap för den som inte läst henne tidigare.
Åsa arbetar som kommunikationskonsult och är ensamstående mamma till sin son Andreas. Det har alltid varit dom två, tills nu. Nu har Andreas träffat Josefin och Åsa måste hitta sin nya plats i Andreas liv. När Josefin blir gravid gör Åsa allt för att vara hjälpsam men uppfattas istället som gränslös.⁣

Det här är så jobbigt att läsa men ändå kunde jag inte lägga ner boken. Jag får en klump i magen över Åsas beteende men blir även ledsen över sättet hon stängs ute. Relationer är inte lätta och det blir så tydligt i boken! Fint att som läsare får en liten del av Andreas och Josefins syn på relationen med Åsa då den skiljer sig markant från hur Åsa ser på saken.⁣

En bra relationsroman om ett inte allt för lätt ämne!
Svärmodern är en Relationsroman med stort R. Moa Herngren skriver så att orden går in under huden på läsaren och lotsar mig skickligt mellan tankar och uppfattningar om hur saker och ting verkligen är. Eller kan vara. Som vi alla vet så har myntet två sidor och vi har vår egen uppfattning om vad som är sanning- och det skildrar hon träffsäkert i denna briljanta och stundtals smärtsamma roman.

Åsa har alltid haft en nära relation med sin enda son Andreas men när Josefin kommer in i bilden ändras allt. Plötsligt står hon utanför och är inte välkommen i hans liv men hon vill ju bara vä, det måste de ju förstå! Så varför måste Josefin vända honom mot henne?! Eller finns det en annan sanning än hennes egen?

En bok som skulle kunna vara tagen ur verkliga livet, en bok som jag tyckte väldigt mycket om.
Moa Herngren är en mästare på att skildra relationer på ett äkta och trovärdigt sätt. Det är hög igenkänning på många situationer och dialoger.
Herngren är verkligen helt fenomenal på att sätta ord på det som skaver och svider. "Svärmodern" är inget undantag. Här blandas allvar med en gnutta cynisk humor - humor som får läsaren att sätta skrattet i halsen. En del ord och meningar träffar mig rakt in i hjärtat. Om komplexiteten i relationer, om en mors oändliga kärlek till sitt barn och om själva livet i helhet. Träffsäkert och genialiskt. Samtidslitteratur när den är som bäst. Om ni gillar för exempelvis Nina Lykke eller Marie Aubert - kommer ni att gilla denna!
I boken följer vi huvudsakligen Åsa. Den som i boken är svärmodern. Hon har alltid stått sin son Andreas mycket nära. Tills dagen han blir tillsammans med Josefin. Åsa och Josefin får inte den relation som Åsa hoppats på. Åsa

Vi får kortare delar med sonen Andreas och svärdottern Josefins perspektiv. Och på slutet får vi även följa barnbarnet Sam.

Alla personer ger en unik förståelse för hur dey blir som det blir. Men, jag får ont i magen av hur Åsa behandlas. Hon må vara lite för mycket och lite för intensiv, men hon förtjänar inte att behandlas som hon gör. En sak är säker och det är att relationer inte är någon lätt sak. Den här boken gör riktigt ont på sina ställen.